Det är skillnad på flax och flax, säger svenska forskare som gjort vindtunnelsförsök på fladdermöss. Genom att rotera vingarna under uppslaget kan fladdermössen skapa extra lyftkraft vid låga hastigheter. De skapar också en luftvirvel under varje vinge, istället för en enda som hos fåglar. Den aerodynamik som uppstår ger fladdermössen bättre manövreringsförmåga, men sämre hastighet och uthållighet. Resultatet publiceras i Science idag.
Forskarna har undersökt två fladdermöss av arten Glossophaga soricina, en näktarätande art som väger kring 11 gram och har en vingbredd på cirka 24 cm. Fladdermössen fick flyga i en vindtunnel fylld med laserbelyst vattenånga. Genom att mata fladdermössen med sockervatten ur en behållare och samtidigt blåsa luft på dem i olika hastigheter, kunde forskarna styra hur snabbt de flög. Ångans rörelser kring fladdermössen avbildades med höghastighetskamera. Genom att analysera bilderna kunde forskarna sedan se hur luften rörde sig kring fladdermössens vingar.
Fåglar kan sprida ut sina fjädrar och släppa igenom luft för att minska luftmotståndet när de lyfter vingarna. Det kan inte fladdermöss, eftersom deras vingar består av skinn. I gengäld är deras vingar mycket mer flexibla, och det verkar de dra god nytta av. Vid flyghastigheter under 3 m/s vände försökets fladdermöss sina vingar upp-och-ner vid uppslaget. Därmed fick de lyftkraft åt båda håll. Vid högre hastigheter flög de mer som fåglar, utan några trixiga extrarörelser, men då skapades istället två virvlar vid varje vinge - en som gav negativ lyftkraft vid vingspetsen, och en som gav positiv lyftkraft längre in vid "armbågen".
Att ha separata virvlar istället för en förenad virvel gör fladdermössens vingar aerodynamiskt oberoende, och ger dem större möjlighet att manövrera snabbt och smidigt.
Forskningen leddes av professor Anders Hedenström vid institutionen för teoretisk ekologi vid Lunds Universitet (labbets hemsida). I forskningsgruppen ingick också tyska och amerikanska forskare.
Det finns flera videofilmer av flygande fladdermöss, tagna av Lundaforskarna: en .mov här (via Nature), en .avi här och en .wmv här (via USC). Foto med inritade virvlar (via Lunds Universitet) här .
Länkar
nyhetsrelease från Lunds Universitet
Vetenskapsradion
Dagens Nyheter
nyhetsrelease från University of Southern California
Nature News
Science NOW
National Geographic News
artikeln i Science (pren. krävs)
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, fladdermöss, flykt
fredag, maj 11, 2007
torsdag, maj 10, 2007
Gigantisk webb-encyklopedi över alla djur och växter planeras
Ett antal världsledande vetenskapliga institut annonserade i förrgår starten av ett nytt kartläggningsprojekt och uppslagsverk - Encyclopedia of Life, som ska täcka in 1,8 miljoner djur, växter och svampar.
Det finns redan mindre omfattande databaser i liknande anda. Ett av de största heter Catalogue of Life. Den innehåller dock inte mycket mer än vetenskapligt accepterade och vardagliga namn för arter samt deras utbredning. Ecyclopedia of life ska enligt nyhetsreleasen, och de provsidor som finns att se, vara mer som ett "riktigt" uppslagsverk, komplett med utbredningskartor, foton/video/ljud (när det finns) och beskrivande text.
Det finns redan mindre omfattande databaser i liknande anda. Ett av de största heter Catalogue of Life. Den innehåller dock inte mycket mer än vetenskapligt accepterade och vardagliga namn för arter samt deras utbredning. Ecyclopedia of life ska enligt nyhetsreleasen, och de provsidor som finns att se, vara mer som ett "riktigt" uppslagsverk, komplett med utbredningskartor, foton/video/ljud (när det finns) och beskrivande text.
Projektet ska använda sig av "mashup"-teknik; utgå från tidigare existerande information och kombinera ihop den, varefter vetenskaplig expertis kommer granska och renskriva sidan. Slutligen kommer en artexpert att godkänna sidan. Inte bara redan digitala data kommer att ingå, utan även mycket pappersbaserad information, som ska scannas och överföras till digitalt format.
Uppslagsverket ska gå att anpassa till olika kunskapsnivåer, så att olika mycket information visas. och även att personalisera på andra sätt, till exempel göras tillgängligt på flera olika språk. (Exempel: Demonstrationssida om isbjörn på novisnivå och på expertnivå). Dessutom, och det är kanske här det börjar bli verkligt intressant, ska det gå att länka in mängder av olika data. Det vore ju snyggt att med ett enkelt klick kunna plocka fram till exempel gensekvensen, aktuell utbredning med mera för växten eller djuret man tittar på, eller kanske en artikel om risets kulturhistoria och ekonomiska betydelse. Även om sådana uppgifter nog mest är användbart för användare på forskarnivå, bör det gå att personalisera så att dessa "extradata" inte syns för någon annan än den som är intresserad. I visionen ingår också att vara en länk mellan olika typer av expertgrupper som arbetar med samma eller relaterade arter.
En sådan här enorm ansträngning kräver förstås mycket jobb och pengar. Det beräknas ta tio år innan uppslagsverket är "färdigt" med att täcka in alla 1,8 miljonerna arter, och dessutom nämns det i visionen för projektet att sidorna ska kunna uppdateras kontinuerligt med ny information. Hittills har projektet fått 12,5 miljoner dollar, och ytterligare 40 miljoner dollar är utlovade. Det blir lite drygt 200 dollar (ca 1400 kr) per art, vilket låter ganska lite, åtminstone om man räknar in granskningen...
Visionerna är stora, och om det görs rätt kan det bli väldigt bra. Men det lär behövas mycket mer pengar än vad som finns i budgeten än så länge, om de ska kunna hålla den höga nivå de verkar sikta på.
Länkar
nyhetsrelease (via Eurekalert)
Projektets och uppslagsverkets webbsida
måndag, maj 07, 2007
Puh.
Nu är lic-avhandlingen färdiggjord, inlämnad, provtryckt, korrekturläst och beställd. På måndag kommer pappersexemplaren.
Något slags regelbundet bloggande kommer det bli igen inom kort :-)
Något slags regelbundet bloggande kommer det bli igen inom kort :-)
torsdag, maj 03, 2007
DNA-kopiering i pocket-storlek
PCR, tekniken för att tillverka stora mängder kopior av en DNA-sekvens, finns numer även i pocketformat. Prototypen beskrivs i tidskriften Angewandte Chemie.
PCR gör det möjligt att få fram många kopior av en DNA-sekvens, trots att man har väldigt lite material till att börja med. Det är en teknik som utvecklades i slutet av åttiotalet, och som idag används inom många olika fält i varierande tillämpningar - till exempel identifiering av genetiska "fingeravtryck" eller medicinska diagnoser av ärftliga sjukdomar och infektionssjukdomar.
Nackdelen? Det kräver labbutrustning, vilket både är dyrt och ställer krav på en infrastruktur som inte alltid är tillgänglig. Men en forskargrupp från Texas A&M University hoppas ha en lösning som ska göra PCR tillgänglig för (nästan) alla: pocket-replikatorn. De har utvecklat en prototyp som inte kostar mer än 10 dollar att tillverka, som är liten nog att hålla i handen och går att driva med två vanliga AA-batterier. Det innebär att den är liten, lätt och strömsnål nog att ta med sig ut i fält - för att till exempel diagnostisera tuberkulos eller mäta nivåerna av HIV-virus i blodet hos en patient.
PCR är dock känsligt för föroreningar (i form av annat DNA; till exempel en hudflaga). Innan prototypen går att ta i praktiskt bruk måste man nog också ha motsvarande enkla och billiga metoder för att isolera det DNA man vill undersöka, annars gör den inte särskilt stor nytta. (Men ändå: coolt.)
Länkar
New Scientist
artikeln i Angewandte Chemie
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, teknik, DNA , PCR
PCR gör det möjligt att få fram många kopior av en DNA-sekvens, trots att man har väldigt lite material till att börja med. Det är en teknik som utvecklades i slutet av åttiotalet, och som idag används inom många olika fält i varierande tillämpningar - till exempel identifiering av genetiska "fingeravtryck" eller medicinska diagnoser av ärftliga sjukdomar och infektionssjukdomar.
Nackdelen? Det kräver labbutrustning, vilket både är dyrt och ställer krav på en infrastruktur som inte alltid är tillgänglig. Men en forskargrupp från Texas A&M University hoppas ha en lösning som ska göra PCR tillgänglig för (nästan) alla: pocket-replikatorn. De har utvecklat en prototyp som inte kostar mer än 10 dollar att tillverka, som är liten nog att hålla i handen och går att driva med två vanliga AA-batterier. Det innebär att den är liten, lätt och strömsnål nog att ta med sig ut i fält - för att till exempel diagnostisera tuberkulos eller mäta nivåerna av HIV-virus i blodet hos en patient.
PCR är dock känsligt för föroreningar (i form av annat DNA; till exempel en hudflaga). Innan prototypen går att ta i praktiskt bruk måste man nog också ha motsvarande enkla och billiga metoder för att isolera det DNA man vill undersöka, annars gör den inte särskilt stor nytta. (Men ändå: coolt.)
Länkar
New Scientist
artikeln i Angewandte Chemie
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, teknik, DNA , PCR
måndag, april 30, 2007
Sex gör fästinghonor feta
Hur stor en fästing blir beror inte bara på hur länge den sitter, utan också på om den lyckas träffa på en partner.
Har du sett en riktigt stor fästing någon gång, blåvit och rund och stor som en spelkula? Då var det nästan säkert en befruktad fästinghona. Fästingens värd står inte bara för maten, utan är också en dejtingplats. Honorna biter sig fast, börjar äta och väntar på att hitta en lämplig hane som kan befrukta henne. Vid befruktningen överför hanen inte bara ett spermiepaket, utan också två ämnen som säger åt honans kropp att det är dags att börja äta upp sig rejält.
Har du sett en riktigt stor fästing någon gång, blåvit och rund och stor som en spelkula? Då var det nästan säkert en befruktad fästinghona. Fästingens värd står inte bara för maten, utan är också en dejtingplats. Honorna biter sig fast, börjar äta och väntar på att hitta en lämplig hane som kan befrukta henne. Vid befruktningen överför hanen inte bara ett spermiepaket, utan också två ämnen som säger åt honans kropp att det är dags att börja äta upp sig rejält.
Oparade fästinghonor ökar sällan mer än 10 gånger i vikt, även om de sitter länge (hanarna ökar ännu mindre). Men befruktade honor kan öka i vikt runt 100 gånger, jämfört med vad de vägde när de först bet sig fast.
Så varför äter inte obefruktade fästingar upp sig så mycket som möjligt, de också? Det har fästingforskaren Reuben Kaufman en hypotes om, som publiceras i en artikel i marsnumret av Journal of Insect Physiology. Nyckeln till att förstå skillnaden i storlek, säger han, är att obefruktade fästinghonor sitter kvar i långa perioder och väntar på att hitta en hane. Då är det bättre för dem att vara små och svåra att hitta. Dessutom är fästinghonorna mer sårbara ju större de är, eftersom deras hårda kropp töjs ut och blir mjuk. Fördelen är, att ju tyngre en fästinghona är, ju fler ägg kan hon lägga.
Vikten är också avgörande för hur fästinghonorna utvecklas. Det finns en kritisk viktgräns, som är ungefär tio gånger vikten honan hade innan hon börjat äta. Över den gränsen sätter flera ändringar i kroppsfunktioner igång, och skulle en obefruktad fästinghona passera den kan hon inte längre lägga ägg.
Listigt, va? Först är det en fördel att inte äta alltför fort, i väntan på att träffa en partner och för att hålla sig liten. Då äter honan långsammare. Sedan gäller det att glufsa i sig så fort som möjligt innan man blir bortputsad. Och en hona som väl blivit befruktad genomför mycket riktigt den sista viktökningen väldigt fort.
***
-Nästa gång jag hittar en riktigt stor fästing, säger jag, kommer jag nog säga 'Vad coolt!' och inte bara 'Fy f*n, vad äckligt' som jag brukar göra.
-Du har en sann forskarhjärna, säger sambon.
Länkar
nyhetsrelease (via Science Daily)
artikeln (Journal of Insect Physiology, pren. krävs)
fredag, april 27, 2007
Skum - krångligare än du trodde
Skum finns så gott som överallt i vardagen - tandkrämsskum i handfatet, tvålskum i duschen, skum i diskbaljan, mjölkskum på toppen av en cappucino... Vardagligt och välbekant. Det är svårt att tänka sig att skum är en komplicerad substans som beter sig på fysikaliskt svårbegripliga sätt, inte sant?
Den som tittar riktigt närgånget på bubblorna i skum kanske förstår lite bättre. En och en vore de nog runda, men när de sitter ihop får de ojämt kantiga former med ett varierande antal sidor. Beter sig bubblorna likadant, även fast de ser olika ut?
Nej, det gör de inte, och det har varit ett stort problem för de som forskar på hur skum beter sig. Bland annat har det varit omöjligt att förutsäga hur bubblorna skulle bete sig över tiden; växa eller krympa? För platta, tvådimensionella bubblor (tänk bubblor klämda mellan två glasskivor) har sambandet mellan form och beteende varit känt i mer än femtio år: bubblor med 7 eller fler sidor växer, de med 5 eller färre sidor krymper, och de som har sex sidor förblir stabilt av samma storlek.
Tack vare ett teoretiskt genombrott, som publiceras i en artikel i senaste Nature, vet vi nu vad det är för skillnad på bubblor och bubblor också i tredimensionellt skum: om en bubblas kanter tillsammans är mer än 6 gånger så långa som bubblans medelbredd kommer bubblan växa med tiden, är de istället kortare krymper bubblan. Sambandet går att generalisera upp till högre dimensioner, och det gäller även för andra polykristallina (mångkorniga) material.
Den som tittar riktigt närgånget på bubblorna i skum kanske förstår lite bättre. En och en vore de nog runda, men när de sitter ihop får de ojämt kantiga former med ett varierande antal sidor. Beter sig bubblorna likadant, även fast de ser olika ut?
Nej, det gör de inte, och det har varit ett stort problem för de som forskar på hur skum beter sig. Bland annat har det varit omöjligt att förutsäga hur bubblorna skulle bete sig över tiden; växa eller krympa? För platta, tvådimensionella bubblor (tänk bubblor klämda mellan två glasskivor) har sambandet mellan form och beteende varit känt i mer än femtio år: bubblor med 7 eller fler sidor växer, de med 5 eller färre sidor krymper, och de som har sex sidor förblir stabilt av samma storlek.
Tack vare ett teoretiskt genombrott, som publiceras i en artikel i senaste Nature, vet vi nu vad det är för skillnad på bubblor och bubblor också i tredimensionellt skum: om en bubblas kanter tillsammans är mer än 6 gånger så långa som bubblans medelbredd kommer bubblan växa med tiden, är de istället kortare krymper bubblan. Sambandet går att generalisera upp till högre dimensioner, och det gäller även för andra polykristallina (mångkorniga) material.
BBC News tar en rätt rolig vinkel på det hela och meddelar att forskare nu funnit formeln för hur skummet på ett glas öl ändras med tiden. Vilket ju faktiskt är sant, om än kanske inte det forskarna i första hand tänkte på...
Länkar
artikel i Nature (pren krävs)
kommentar i Nature (pren krävs)
engelska wikipedia om skum
NASA om skum
lördag, april 14, 2007
Låg aktivitet närmaste veckan
Jag har lite drygt en vecka på mig att skriva färdigt "kappan" (de inledande kapitlen) till min lic-avhandling. Det innebär att det inte kommer bli så mycket aktivitet på bloggen under dagarna som kommer.
torsdag, april 12, 2007
"Svenska forskare ifrågasätter Darwin"
Ibland går jakten på ett bra scoop lite över styr. SvD basunerar ut: "Svenska forskare ifrågasätter Darwin".
Så revolutionerande är det dock inte, vilket Nihonshu också påpekar. Det handlar helt enkelt om epigenetik - arv som inte är direkt kopplat till gener. Artikeln som beskriver forskningen är fritt tillgänglig, publicerad i PLoS ONE.
Och all heder till Daniel Nätt, studiens tredjeförfattare, som går in och förtydligar ytterligare i en lång kommentar till Nihonsus inlägg: "Först och främst, vad det gäller Darwins teori så stämmer resultaten vi nu publicerat i PLOS One alldeles utmärkt med evolutionsläran. Så vitt jag vet så förkastade aldrig Darwin möjligheten att förvärvade egenskaper skulle kunna nedärvas. Det är snarare eftervärldens tolkning och utveckling av hans teori som förkastat (och ibland hånat) denna möjlighet [...]"
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, arv, genetik, epigenetik
Så revolutionerande är det dock inte, vilket Nihonshu också påpekar. Det handlar helt enkelt om epigenetik - arv som inte är direkt kopplat till gener. Artikeln som beskriver forskningen är fritt tillgänglig, publicerad i PLoS ONE.
Och all heder till Daniel Nätt, studiens tredjeförfattare, som går in och förtydligar ytterligare i en lång kommentar till Nihonsus inlägg: "Först och främst, vad det gäller Darwins teori så stämmer resultaten vi nu publicerat i PLOS One alldeles utmärkt med evolutionsläran. Så vitt jag vet så förkastade aldrig Darwin möjligheten att förvärvade egenskaper skulle kunna nedärvas. Det är snarare eftervärldens tolkning och utveckling av hans teori som förkastat (och ibland hånat) denna möjlighet [...]"
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, arv, genetik, epigenetik
Yuri's Night 2007 - 46-årsjubileum för människan i rymden
Ikväll firas "Yuri's Night", till minne av att Yuri Gagarin var första människan i rymden den 12:e april år 1961.
Jag skrev om Yuri-natten förra året; det mesta gäller fortfarande. Årets Yurinattsfest i Stockholm hålls dock på Teatron, Regeringsatan 61, från klockan nyss fram till 03.00.
Andra bloggar om: rymden, Yuri Gagarin, Yuris night, yurinatten
Jag skrev om Yuri-natten förra året; det mesta gäller fortfarande. Årets Yurinattsfest i Stockholm hålls dock på Teatron, Regeringsatan 61, från klockan nyss fram till 03.00.
Andra bloggar om: rymden, Yuri Gagarin, Yuris night, yurinatten
Växter på andra planeter: alla färger utom blått?
Fotosyntes på andra planeter, med andra solar, kommer rimligtvis att ge växter i andra färger än de vanliga Jord-gröna. Men knappast i blått, säger forskare i astrobiologi. Däremot är svart en tänkbar färg.
Växter på andra planeter är förstås fortfarande bara ett tankeexperiment. Men inte ett helt onyttigt sådant - en bra modell av hur växtlivet på olika planeter kan se ut gör det lättare att veta vad forskare som söker planeter med liv i andra solsystem ska leta efter.
Växter på andra planeter är förstås fortfarande bara ett tankeexperiment. Men inte ett helt onyttigt sådant - en bra modell av hur växtlivet på olika planeter kan se ut gör det lättare att veta vad forskare som söker planeter med liv i andra solsystem ska leta efter.
De flesta växter på jorden är som bekant gröna. Det beror på att de ratar grönt ljus av vissa våglängder. Det de inte vill ha studsar helt enkelt bort (OK, det är en viss förenkling, men det fungerar utmärkt som tankemodell). Att grönt väljs bort förklarar forskarna med att växterna hellre vill ha rött och blått ljus; rött för att det finns gott om det och blått för att det är energirikt (vår sols spektrum finns att beskåda här).
Växter på en planet kring en röd dvärg borde däremot behöva allt ljus de kan få - därför är det sannolikt att de skulle se svarta ut. Och det är inte rimligt att några växter skulle vilja avstå från energirikt blått ljus; därför kommer vi knappast hitta några blåa plantor. (Notera att färgen rimligtvis bara gäller den "energisamlande" delen av växten; blommor och frukter kan mycket väl få annan färg än den som är optimal för fotosyntes).
Forskningen presenteras i två artiklar i senaste numret av Astrobiology; den första artikeln tar upp mekanismer för fotosyntes hos växter på jorden, och den andra tar upp tänkbar utveckling av fotosyntes på planeter kring andra typer av solar.
Så nästa gång, mina damer och herrar, som ni plockar upp en science-fiction-bok som utspelar sig på en planet med märkligt färgad vegetation - ta en funderare över hur solen eller solarnas ljusspektrum borde se ut och om den valda växtfärgen är rimlig :-)
Länkar
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, rymden, astrobiologi, science fiction
tisdag, april 10, 2007
Vetenskapsjournalist om (amerikansk) vetenskapsjournalistik
Dagens internet-fynd: Knight Science Journalism Tracker, en blogg(-liknande sida) där vetenskapsartiklar i amerikansk press samlas ihop och analyseras av vetenskapsjournalisten Charles Petit. Kommentarerna är bara öppna för journalister och vetenskapsinformatörer, under egna namn.
Särskilt intressanta är texterna under "About Journalism"; till exempel inlägget om hur tidigare fast anställda vetenskapsjournalister i allt större utsträckning blir tvungna att börja frilansa för att deras jobb försvinner.
Länk
Knight Science Journalism Tracker
Andra bloggar om: vetenskapsjournalistik
Särskilt intressanta är texterna under "About Journalism"; till exempel inlägget om hur tidigare fast anställda vetenskapsjournalister i allt större utsträckning blir tvungna att börja frilansa för att deras jobb försvinner.
Länk
Knight Science Journalism Tracker
Andra bloggar om: vetenskapsjournalistik
måndag, april 09, 2007
Varför blogga?
Aardvarcheology-Martin skickade vidare frågan: Varför bloggar du? Jag brukar inte vanligtvis blogga om mig själv, men eftersom mitt svar i stort handlar om vetenskap kanske det ändå platsar här.
Egentligen är det summan av flera orsaker: Jag älskar att skriva, och gillar utmaningen i att beskriva något komplicerat på ett enkelt sätt. Jag älskar att diskutera vetenskap - nästan oavsett område - men har få personer att göra det med. Dessutom har bloggandet gjort mig till en bättre skribent, en bättre kommunikatör och en bättre argumentatör - och därmed en bättre forskare.
Jag blir fortfarande sådär barnsligt lycklig när jag lyckas ta reda på eller begripa något jag inte visste förut - och har ännu inte gett upp på att sprida små bitar av den glädjen vidare ("Visste du att...?"). Det finns mycket cool forskning som görs, men som inte blir uppmärksammad. Iallafall inte på svenska.
Men det är också sant som Martin säger: Forskning är en ganska enslig syssla, och belöningarna med den är oftast långsiktiga. Det betyder inte att jag gillar den mindre, men en smart bloggkommentar eller en uppskattande länk har räddat min dag rätt många gånger vid det här laget. (Eller som Martin säger: "My scholarly work is solitary and wins me few accolades as few people care about my field. [...] Getting to do something I enjoy and being instantly rewarded with the attention of smart people all over the world seems like an excellent arrangement to me.")
I originalfrågan ingick att lista fem orsaker. Sedan ska man skicka frågan vidare till fem andra, intet ont anande personer: Erika, Jörgen, Harald, Martin och Ingemar - nu är det er tur :-)
Hela trädet med folk som har svarat, eller åtminstone blivit uppmanade att svara, finns här.
söndag, april 08, 2007
Hur gammal kan en fisk bli?
Fiskare har fått upp en drygt meterlång, tjugosju kilo tung fisk utanför Alaskas kust. Stor fisk, men inte exceptionell - om det inte vore för dess uppskattade ålder på mellan 90 och 115 år.
De som liksom jag haft akvariefiskar som små har kanske ett luddigt begrepp om att fiskar inte lever så länge. Men hur gammal kan egentligen en fisk bli? Världens äldsta piraya blev tjugofyra år, och det finns ett par riktigt gamla australiensiska lungfiskar på akvarier i San Francisco och Chicago som är kring 70 år gamla - baserat på att man vet när de kom dit. Men det finns trots allt betydligt fler vilda fiskar än fiskar i akvarier, och hur vet man
då, när man inte kan räkna från början?
Jo, det visar sig att även fiskar har årsringar - i ett öronben. Forskare vid Alaska Fisheries Science Center tog ut benet på den fångade fisken och räknade ringar, varpå de kom fram till att fisken var mellan 90 och 115 år gammal. Dessutom kunde den fortfarande sätta liv till världen: dess äggledare var full av embryon som höll på att utvecklas (enligt BBC). Och den är inte ens äldst: den äldsta rapporterade fisken någonsin är av samma art, Sebastes borealis, och hela 157 år gammal.
Länkar
National Geographic News
BBC News
Aftonbladet
Andra bloggar om: vetenskap, biologi, fisk, rekord
De som liksom jag haft akvariefiskar som små har kanske ett luddigt begrepp om att fiskar inte lever så länge. Men hur gammal kan egentligen en fisk bli? Världens äldsta piraya blev tjugofyra år, och det finns ett par riktigt gamla australiensiska lungfiskar på akvarier i San Francisco och Chicago som är kring 70 år gamla - baserat på att man vet när de kom dit. Men det finns trots allt betydligt fler vilda fiskar än fiskar i akvarier, och hur vet man
då, när man inte kan räkna från början?
Jo, det visar sig att även fiskar har årsringar - i ett öronben. Forskare vid Alaska Fisheries Science Center tog ut benet på den fångade fisken och räknade ringar, varpå de kom fram till att fisken var mellan 90 och 115 år gammal. Dessutom kunde den fortfarande sätta liv till världen: dess äggledare var full av embryon som höll på att utvecklas (enligt BBC). Och den är inte ens äldst: den äldsta rapporterade fisken någonsin är av samma art, Sebastes borealis, och hela 157 år gammal.
Länkar
National Geographic News
BBC News
Aftonbladet
Andra bloggar om: vetenskap, biologi, fisk, rekord
torsdag, april 05, 2007
Reliker av Jeanne d'Arc visade sig vara mumie-rester
Relikerna efter helgonet Jeanne d'Arc, som hittades på en apotekares vind år 1867, har visat sig vara något helt annat: resterna efter en egyptisk mumie.
Jeanne d'Arc brändes på bål år 1431 i franska Rouen. 436 år senare hittades en glasburk med bland annat ett bränt ben i, och en lapp som sade att det var kvarlevor funna under staken som Jeanne d'Arc brändes vid. I burken fanns även en bit kattskelett, vilket stämde överens med den medeltida sedan att slänga svarta katter på bål där häxor brändes.
Philippe Charlier, som är forskare i forensisk vetenskap, fick tillåtelse från franska kyrkan att studera relikerna. Han använde sig av en stor mängd vetenskapliga mättekniker; flera sorters spektroskopi, elektronmikroskopi och analys av pollenrester. Men han tog också till mer ovanlig hjälp: två av parfymindustrins främsta "näsor", eller luktexperter. Oberoende av varandra identifierade de lukter av bränt spackel och vanilj hos "relikerna". Vaniljlukten kommer från vanillin, som bildas när en kropp bryts ner naturligt - inte när den bränns på bål. Analysen visade att mycket av det pollen som fanns kom från tallar, ett träd som inte växte i Normandiet under Jeannes tid. Kemiska analyser visade också att benresterna inte var brända, utan täckta av en balsameringsblandning som bland annat innehöll olika sorters kåda. Kol-14-datering visade slutligen att benen var alldeles för gamla för att ha tillhört Jeanne d'Arc; de kom från en person som levt 300-600 år fKr.
Alla tecken pekar på att det istället är resterna efter en egyptisk mumie som ligger i burken. Upptäckten år 1867 stämmer också med den tid då Jeanne d'Arc återupptäcktes av historiker och formades till en nationalmyt, skriver Nature News. Kanske ville någon hjälpa legenden en bit på traven.
Länkar
onsdag, april 04, 2007
"Hoho, jag är den största ugglan i grannskapet"
Tonhöjden som hanugglor hoar i talar om för konkurrenterna hur stora och kraftiga de är. Det beskriver en fransk-engelsk forskningsgrupp i månadens American Naturalist.
Forskarna studerade 17 hanugglor på den västfranska ön Oléron, mellan juni 2003 och juni 2005, och spelade in hundratals ugglerop. Analys av inspelningarna visade att ju tyngre ugglorna var, i desto lägre tonhöjd hoade de.
När forskarna ändrade tonhöjd på inspelade rop och sedan spelade upp dem för ugglehanarna, visade det sig att de reagerade olika på tunga och lätta konkurrenter. När de trodde att de hörde en lättare hanuggla ropa svarade de starkare. När de trodde att de hörde en tyngre hanuggla ropa svarade de inte lika kraftigt, och försökte också "vrida ner" tonhöjden på sina rop så att de lät som en större och tyngre uggla.
Länkar
Nyhetsrelease (via Science Daily)
Artikeln (American Naturalist, pren krävs)
tisdag, april 03, 2007
Är det odemokratiskt att bedriva forskning på engelska?
Man hör ofta klagomål över engelskans dominans i svensk forskning. Ofta något i stil med:
"Forskning inom landet sker i dag uteslutande på engelska vilket är ett demokratiunderskott och borde inte vara lagligt." ( Härifrån, men inte på något vis unikt)
För det första är det faktamässigt fel; framför allt när det gäller forskning inom humaniora och samhällsvetenskap där svenska är det dominerande språket. Vilket bland annat illustreras av den pågående debatten om att svenska forskare inom humaniora och samhällsvetenskap borde publicera sig mer på engelska. Syftar man på naturvetenskap och medicin är påståendet mer sant, men fortfarande inte helt (svenska Läkartidningen är ett exempel på motsatsen).
För det andra finns det en definitionsmässig luddighet i påståendet. Vad innebär det egentligen att forskningen "sker" på engelska - att det dagliga arbetet i en forskningsgrupp utförs på engelska? Att seminarier och föreläsningar sker på engelska? Eller att publicering sker i engelskspråkiga tidskrifter? Vanligtvis när det protesteras mot engelskans dominans inom den svenska forskningsvärlden brukar det vara just publiceringen i engelska tidskrifter som åsyftas (och att nyckelord bara finns på engelska - jag tar upp det längre ner). Man kan egentligen inte säga att forskningen sker på engelska för att den redovisas på engelska men jag antar att det är det som menas även här.
För det första är det faktamässigt fel; framför allt när det gäller forskning inom humaniora och samhällsvetenskap där svenska är det dominerande språket. Vilket bland annat illustreras av den pågående debatten om att svenska forskare inom humaniora och samhällsvetenskap borde publicera sig mer på engelska. Syftar man på naturvetenskap och medicin är påståendet mer sant, men fortfarande inte helt (svenska Läkartidningen är ett exempel på motsatsen).
För det andra finns det en definitionsmässig luddighet i påståendet. Vad innebär det egentligen att forskningen "sker" på engelska - att det dagliga arbetet i en forskningsgrupp utförs på engelska? Att seminarier och föreläsningar sker på engelska? Eller att publicering sker i engelskspråkiga tidskrifter? Vanligtvis när det protesteras mot engelskans dominans inom den svenska forskningsvärlden brukar det vara just publiceringen i engelska tidskrifter som åsyftas (och att nyckelord bara finns på engelska - jag tar upp det längre ner). Man kan egentligen inte säga att forskningen sker på engelska för att den redovisas på engelska men jag antar att det är det som menas även här.
Att forskning redovisas/publiceras betyder ändå inte att den är enkelt tillgänglig för allmänheten. Framför allt inte när det gäller naturvetenskap och medicin, vars framsteg sällan kan rapporteras direkt i vanliga tidningar. Majoriteten av alla forskningsartiklar publiceras i tidskrifter som kräver dyra prenumerationer, vilket innebär att det nästan bara är universitetsbibliotek som har tillgång till dem. Och då inte till alla tidskrifter, utan bara till de som universitetets forskare anses ha tillräckligt stor nytta av. Att få tag i artiklarna är visserligen inte alltid omöjligt, men det blir krångligt och tidsödande för en privatperson.
För det tredje - var uppstår demokratiunderskottet? Och vilken nivå av "demokrati" har man rätt att förvänta sig från forskningsvärlden, i egenskap av privatperson?
Man kan tycka - det är iallafall ett ställningstagande jag sett flera gånger - att forskning som finansieras med svenska skattepengar också ska vara tillgänglig för skattebetalarna (med vilket oftast menas, när någon säger det i den här debatten, publicerad på svenska). Men i ett sådant till synes enkelt ställningstagande ryms flera problem.
* Dels är det definitionsproblem när det gäller finansieringen. Väldigt lite forskning i Sverige utförs idag på ett sätt som är 100% finansierat med svenska skattemedel. Andra medel, i form av bland annat pengar från företag, EU-projekt, och medel från andra länders forskningsstiftelser, står för en stor del av många forskningsgruppers anslag. Dessutom utförs så gott som all forskning i samarbeten mellan flera personer, som i sin tur kan vara delfinansierade från många olika håll. Och om nu hälften av forskningen bekostats av svenska skattepengar, ska den då till hälften redovisas på svenska (vilken del av den, i så fall)? Vilka medel ska bekosta redovisningsarbetet, vem ska göra det, och i vilken form ska det ske?
* Dels är "tillgänglighet" i sig svårt att definiera. För den som inte befinner sig inom själva forskningsområdet är resultaten i "rå" form (forskningsartiklar) sällan möjliga att förstå oavsett vilket språk de redovisas på . Till stor del handlar det om nödvändiga teoretiska förkunskaper som man inte har utan år av utbildning. Till viss del handlar det om konventioner i hur en artikel (eller motsvarande redovisningsform) är uppbyggd, och vilka termer som betyder vad i just det här sammanhanget. Oavsett orsak krävs ofta en "översättning".
* Dels är det nyttan av forskningen. Den som publicerar på svenska gör det omöjligt för resten av den internationella forskarvärlden (i många fall, majoriteten av ens forskarkollegor) att granska och bygga vidare på resultaten.
Att publicera sin forskning på engelska gör således inte tillgängligheten för allmänheten särskilt mycket sämre, men det gör stor skillnad för nyttan och värdet av det utförda arbetet. Och om ett forskningsprojekt främst finansieras av internationella medel bör dess resultat redovisas i en internationellt begriplig form.
Det görs ofta stor poäng av att vissa nyckelbegrepp inom forskningsområden "inte ens existerar på svenska". Men kommunikation med den breda allmänheten kräver i många fall att man avstår från att använda sig av den vetenskapliga specialvokabulären till förmån för mer allmänt begripliga uttryck och omskrivningar. Annars blir det onödigt svårt att förstå. Att nyckelbegreppen som man inte använder sig av inte heller finns på svenska är i så fall ett icke-problem.
Möjligheterna för forskare att producera svensk populärvetenskap är tyvärr inte särskilt goda. Det finns få tidskrifter att publicera i, det finns ingen särskild arbetstid avsatt och att ha publicerat populärvetenskap väger oftast lätt eller inte alls i ansökningar om pengar. Det man gör får man uträtta på sin egen fritid, av eget intresse. Ibland får man som forskare möjlighet att uttala sig som "expert", men det händer för de flesta sällan eller inte alls.
Således: Att det skulle vara odemokratiskt att forska på engelska är, enligt min uppfattning, en myt. Faktum kvarstår: den mesta forskningskommunikation kräver översättning till populärvetenskap. Om publiceringen av originalresultat sker på svenska eller engelska spelar i så fall rätt liten roll. Tycker man att tillgången till svenska forskningsresultat är dålig, är det bättre att lägga sin tid på att verka för mer och bättre svensk populärvetenskap, för det är först som populärvetenskap resultaten blir tillgängliga för allmänheten. Börja till exempel att prenumerera på de två F&F:en ( Forskning & Framsteg respektive Fauna & Flora), som publicerar artiklar skrivna av svenska forskare!
söndag, april 01, 2007
Planeter med två solar kan vara vanliga, säger NASA
Universum kan vara fullt med planeter som har två solar. Det är nämligen inte svårare för planeter att uppstå kring dubbelstjärnor än kring "vanliga" enkelstjärnor som vår sol. Det har forskare upptäckt med hjälp av NASAs rymdteleskop Spitzer. Resultaten publiceras i dagens nummer av Astrophysical Journal.
Ett rätt vanligt knep inom science fiction är att nämna i en bisats hur huvudpersonen betraktar en dubbel solnedgång, eller beskådar dubbla och trippla månar (mer subtilt; att alla har dubbla skuggor. Mindre subtilt: att dubbla solar förekommer redan i titeln). Att antalet solar eller månar skiljer sig från vår vanliga hemtama jord blir ett enkelt tecken på att berättelsen utspelar sig i ett exotiskt Någon Annanstans. Till exempel på Luke Skywalkers hemplanet Tatooine.
Men ironiskt nog kan "exotiska" planeter med två solar vara lika vanliga som planeter med en sol. Astronomen David Trilling, med kollegor, har letat efter dammskivor kring "nära" dubbelstjärnor som ligger upp till femhundra astronomiska enheter från varandra. Dammskivor ("debris disks") är ett tecken på att det har bildats planeter; de består av bitar av sten och liknande som blev över. Trillings grupp letade efter dammskivor kring 69 dubbelstjärnor på avstånd mellan 50 och 200 ljusår från jorden. Ungefär 40 procent av dubbelstjärnorna hade dammskivor. Siffran är något lägre för enkelstjärnor; och slutsatsen är att planeter är minst lika vanliga kring dubbelsjärnor som enkelstjärnor. Studerar man bara riktigt närbelägna dubbelstjärnor, som ligger högst tre gånger så långt ifrån varandra som solen och jorden, stiger siffran dessutom till 60 procent. Eftersom mer än hälften av alla stjärnor är dubbelstjärnor kan det därför finnas många planeter med dubbla solar.
Tidigare dubbelstjärnor som visat sig ha planeter har legat mycket långt ifrån varandra, på ett avstånd av 1000 astronomiska enheter. Det har lett många till att ifrågasätta om dubbelstjärnor över huvud taget skulle kunna ha gravitation stabil nog att forma planeter.
Så, vad göra om man fortfarande vill beskriva en exotisk planet? Kanske lägga till ytterligare en sol. NASA verkar bara ha hittat en enda planet kring en trippelstjärna, än så länge.
Länkar
artikeln i Astrophysical Journal
fredag, mars 30, 2007
4000 år gammal parfymfabrik
Världens äldsta (kända) parfymer innehöll extrakt av bland annat persilja, och tillverkades i Pyrgos på Cypern. Nu ställs fyra återskapade originalparfymer ut på museum i Rom.
Parfymfabriken var ungefär 300 kvadratmeter stor, och ingick i ett större industrikomplex som kollapsade under en jordbävning år 1850 f Kr. Under utgrävningar av fabriken har arkeologer hittat både parfymflaskor och utrustning för att tillverka parfymer.
Maria Rosaria Belgiorno har lett en grupp forskare som analyserat spår av de ämnen som användes i parfymtillverkningen. De identifierade 12 olika doftextrakt, från bland annat anis, tall, koriander, bergamott, myrten, lavendel, lager, rosmarin, kåda, mandel och persilja(!). Generellt verkar ursprungsparfymerna ha varit mindre blommiga, och i stor utsträckning baserade på sådant vi idag klassar som kryddor.
"[Persilja] är en hemsk doft på egen hand, [men] ger en trevlig lukt om den blandas med andra doftämnen" säger Belgiorno till National Geographic News.
Doftextrakten utvanns genom att råvaran - plantor och örter - maldes och blandades med olivolja i lerkärl för att sedan destilleras i en annan lerkärls-apparat. Fyra av originalblandningarna har återskapats, och ska så småningom gå att köpa. Intäkterna ska finansiera ytterligare utgrävningar. Tills dess kan nyfikna bege sig till Capitolini-muséet i Rom för att känna hur folk parfymerade sig för 4000 år sedan, fram till 2:a september.
Länkar
om utställningen (på italienska)
tisdag, mars 27, 2007
Halvidentiska tvillingar upptäckta
Forskare har hittat en tredje typ av tvillingpar; ett par "halvidentiska" tvillingar - ett par som kommer från varsin spermie men från samma ägg.
Den ena tvillingen är en pojke, men den andra är äkta hermafrodit (dvs, har både äggledare och testiklar). Det fick forskarna att undersöka tvillignarnas gener. Testerna visade att båda tvillingarna har såväl "manliga" som "kvinnliga" celler - det vill säga, vissa av deras celler har en X- och en Y-kromosom, och andra celler har två X-kromosomer.
Sådana tvillingar är sannolikt extremt ovanliga, eftersom det krävs två separata händelser: att ett ägg som befruktats av två spermier trots det utvecklas till ett livsdugligt embryo, och att ägget delar sig så att det ger upphov till tvillingar. Enligt "klassisk" biologilära kan ett ägg som befruktats av två spermier inte bli ett embryo över huvud taget, men att det ändå skulle kunna hända har föreslagits tidigare - och nu vet vi att det stämmer.
Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Human Genetics.
Länkar
Nature News
artikeln (Human Genetics, pren. krävs)
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, genetik, tvillingar
Den ena tvillingen är en pojke, men den andra är äkta hermafrodit (dvs, har både äggledare och testiklar). Det fick forskarna att undersöka tvillignarnas gener. Testerna visade att båda tvillingarna har såväl "manliga" som "kvinnliga" celler - det vill säga, vissa av deras celler har en X- och en Y-kromosom, och andra celler har två X-kromosomer.
Sådana tvillingar är sannolikt extremt ovanliga, eftersom det krävs två separata händelser: att ett ägg som befruktats av två spermier trots det utvecklas till ett livsdugligt embryo, och att ägget delar sig så att det ger upphov till tvillingar. Enligt "klassisk" biologilära kan ett ägg som befruktats av två spermier inte bli ett embryo över huvud taget, men att det ändå skulle kunna hända har föreslagits tidigare - och nu vet vi att det stämmer.
Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Human Genetics.
Länkar
Nature News
artikeln (Human Genetics, pren. krävs)
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, genetik, tvillingar
måndag, mars 26, 2007
Amfiteaterns säten filtrerar bort oväsen
Amfiteatern i Epidaurus är berömd för sin storslagna akustik. En skådespelare som står på scenen hörs bra ända bort till de bakre bänkraderna - 60 meter bort. Hemligheten ligger i sätenas form, enligt forskare från Georgia Institute of Technology i Atlanta.
I en kommande artikel i Journal of the Acoustical Society of America, som Nature News tagit del av, beskriver forskarna Nico Declercq och Cindy Dekeyser att det är amfiteaterns säten som ger den goda akustiken. Beräkningar visar att trappstegsformen hos sätena är perfekt avpassad för att fungera som ett filter, som tystar ner lågfrekvent bakgrundsljud. Samtidigt för sätena vidare de ljusare högfrekventa ljuden - det vill säga skådespelarnas röster.
När sätena är fulla med folk fungerar inte filtreringen på samma sätt. Men exakt hur ljudet påverkades då amfiteatern var fullsatt går inte att räkna ut, säger forskarna - människokroppen är för komplicerad.
Länkar
Nature News
Nico Declercqs webbsida
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, akustik, ljud, arkeologi
I en kommande artikel i Journal of the Acoustical Society of America, som Nature News tagit del av, beskriver forskarna Nico Declercq och Cindy Dekeyser att det är amfiteaterns säten som ger den goda akustiken. Beräkningar visar att trappstegsformen hos sätena är perfekt avpassad för att fungera som ett filter, som tystar ner lågfrekvent bakgrundsljud. Samtidigt för sätena vidare de ljusare högfrekventa ljuden - det vill säga skådespelarnas röster.
När sätena är fulla med folk fungerar inte filtreringen på samma sätt. Men exakt hur ljudet påverkades då amfiteatern var fullsatt går inte att räkna ut, säger forskarna - människokroppen är för komplicerad.
Länkar
Nature News
Nico Declercqs webbsida
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, akustik, ljud, arkeologi
Guldspaden för reportage om forskningens villkor
SR-reportern Anna Jaktén har, som jag hoppades, fått Föreningen Grävande Journalisters Guldspade för sitt radioreportage "Beställningsjobb och köpt tystnad" om de ekonomiska villkoren för dagens forskare.
Juryns motivering: "…för att genom ett idogt och systematiskt arbete ha påvisat viktiga systemfel och osunda beroendeförhållanden inom det svenska forskarsamhället"
Reportaget byggde på enkätsvar från 2000 av Sveriges 4000 professorer. Det sändes i maj år 2006 och finns i textform här.
Andra bloggar om: forskning, forskare, guldspaden
Juryns motivering: "…för att genom ett idogt och systematiskt arbete ha påvisat viktiga systemfel och osunda beroendeförhållanden inom det svenska forskarsamhället"
Reportaget byggde på enkätsvar från 2000 av Sveriges 4000 professorer. Det sändes i maj år 2006 och finns i textform här.
Andra bloggar om: forskning, forskare, guldspaden
lördag, mars 24, 2007
Väl granskat 1 & 2
Harald Cederlund på bloggen "Skor längtar ut" gör en god forskargärning och granskar dels CRII-GENs rapport om den genmodifierade majsen MON863, dels EFSAs bedömning om bisphenol-A.
Harald studerar båda artiklarna om MON 863 plus Monsantos fulla datamaterial (1140 sidor), och konstaterar: "Det finns ingen anledning att oroa sig för hälsoeffekterna av att äta GMO-majset MON 863".
Han har fler kloka kommentarer, läs här. Ja, posten är från 16/3 - jag måste ha missat den tidigare.
Sedan gräver han i bakgrunden till EFSAs beslut om att ändra gränsvärdet för bisphenol-A, ett ämne som är cancerogent och hormonstörande. Och konstaterar: "Storyn innehåller i princip samma ingredienser som i sagan om det genmodifierade majset häromveckan - tvetydiga råttstudier (100-tals av dem), starka ekonomiska intressen, EFSA, och Greenpeace i polemik med industrin. Jag bedömer att sista ordet inte är sagt ännu i frågan om BPA.". Läs här.
Väl granskat, Harald!
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, MON863, bisphenol-A
Harald studerar båda artiklarna om MON 863 plus Monsantos fulla datamaterial (1140 sidor), och konstaterar: "Det finns ingen anledning att oroa sig för hälsoeffekterna av att äta GMO-majset MON 863".
Han har fler kloka kommentarer, läs här. Ja, posten är från 16/3 - jag måste ha missat den tidigare.
Sedan gräver han i bakgrunden till EFSAs beslut om att ändra gränsvärdet för bisphenol-A, ett ämne som är cancerogent och hormonstörande. Och konstaterar: "Storyn innehåller i princip samma ingredienser som i sagan om det genmodifierade majset häromveckan - tvetydiga råttstudier (100-tals av dem), starka ekonomiska intressen, EFSA, och Greenpeace i polemik med industrin. Jag bedömer att sista ordet inte är sagt ännu i frågan om BPA.". Läs här.
Väl granskat, Harald!
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, MON863, bisphenol-A
torsdag, mars 22, 2007
Intelligens och hårdrock
En studie på 1000 smarta ungdomar visar att många lyssnar på rock och, skriver Metro, "att en oproportionerligt hög procent diggade hårdrocksband som Iron Maiden, Kiss och AC/DC".
Oproportionerligt jämfört med vad, undrar man. Andra ungdomar i samma ålder? En annan studie? Varken artikeln eller forskarnas nyhetsrelease ger svar på det. Enligt nyhetsreleasen fann forskarna iallafall ett samband mellan att lyssna på metal och att ha dålig självkänsla. 19 utvalda smarta ungdomar blev sedan närmare ntervjuade om varför de lyssnade på just metal, och många gav svar som tydde på att de lyssnade när de mådde dåligt (men de mest inbitna fansen hävdade att det fanns metalmusik för varje tillfälle).
Kanske mår smarta undomar sämre än andra, föreslår forskarna, och flyr från det med musik.
Forskningen presenterades vid British Psychological societys årliga konferens som pågår just nu (det vill säga, det finns ingen forskningsartikel att gå till för att se hur det egentligen ligger till).
Ja, det passar ju fint med den etablerade stereotypen om att folk som lyssnar på heavy metal är en fara för sig själva för att de mår dåligt. Men det skulle vara trevligt att få veta om de gjort något mer än att fråga smarta ungdomar om vad de lyssnar på för musik och hur de mår. Utan jämförelser med andra grupper säger det nästan ingenting om det allmäna fallet, vare sig om metal-lyssnares intelligens (krävs en uppgift om hur många "icke-smarta" som lyssnar på metal) eller om ifall folk som mår dåligt i allmänhet lyssnar mer på metal.
Suck för urvattnad forskningsrapportering och missförstådda forskningsresultat. Läs den här intressanta översiktsartikeln om musik och stereotyper istället. Visste ni att ungdomar i slutet av gymnasieåldern i genomsnitt har tillbringat lika mycket tid med att lyssna på musik och se på musikvideor som att gå i skolan?
Länktips via Tempus Fugit.
Länkar
Svansvift avslöjar hundens känslor
Om en hund ser något de vill närma sig viftar de svansen åt höger, och ser de något de vill bort från viftar svansen åt vänster. Och det gäller oavsett hur snabbt deras svans viftar. Det rapporterar italienska forskare i senaste numret av Current Biology.
Tyvärr går skillnaden knappast att se med blotta ögat utan hjälp, eftersom hundar rör sig för mycket. "Efter upptäckten tittar jag på varenda hund jag ser, men mitt intryck är att det är svårt att undersöka det här utanför labbet", säger en av forskarna till Nature News. I princip krävs en videokamera och bildanalys av filmen för att kunna se skillnaden. Men då är den tydlig.
Svansviftningen hos 30 hundar, 15 hanar och 15 honor, testades genom att de fick se på mer eller mindre trevliga saker: husse eller matte, en främmande människa, en katt och en stor och läskig främmande hund. Samtidigt filmades de, och sedan studerade forskarna viftningsriktningen med hjälp av bildanalys. När hundarna såg en människa eller en katt viftade deras svansar mer åt höger, framför allt när de såg husse eller matte. En stor främmande hund (verifierat läskig enligt en professionell hundtränare) fick istället deras svansar att vifta mer åt vänster. Att vara ensam, det vill säga att inte se någon alls, fick också hundarna att vifta åt vänster.
Orsaken, förklarar forskarna, skulle kunna vara att hjärnans högra och vänstra delar är specialiserade på att hantera otrevliga och trevliga saker. Teorin är känd sedan tidigare men utvecklades från början för människan. Den vänstra hjärnhalvan hanterar sådant hunden vill närma sig, medan den högra hjärnhalvan hanterar sådant hunden vill bort ifrån. Eftersom vänster hjärnhalva styr högra delen av kroppen oc vice versa (precis som hos människan), så får det hundens svans att vifta mer åt ena eller andra hållet.
Länkar
artikeln (Current Biology, pren. krävs)
Världsvattendagen den 22:a mars
Idag är det Världsvattendagen. Årets tema är "coping with water scarcity", och den officiella svenska översättningen är "Vattenbrist - en utmaning!".
Sverige är ett av världens vattenrikaste länder. Kanske är det därför frågan om vattenbrist inte är så uppmärksammad hos oss, trots Stockholm Water Prize och den numer avsomnade Vattenfestivalen?
Sverige är ett av världens vattenrikaste länder. Kanske är det därför frågan om vattenbrist inte är så uppmärksammad hos oss, trots Stockholm Water Prize och den numer avsomnade Vattenfestivalen?
Det är lätt att glömma att vattenbrist inte bara innebär törst, utan har även ekonomiska och hälsomässiga konsekvenser. Jordbruket är generellt sett den största vattenkonsumenten, men det är stora skillnader mellan olika delar av världen. I Afrika används runt 88 procent av vattentillgångarna i jordbruket samtidigt som många afrikanska länder är de minst vattenrika i världen.
Det andra stora problemet förutom vattenbristen är att den del av vattenanvändningen som vi människor står för ökar på ett ohållbart sätt. Idag använder vi 54 procent av alla tillgängliga vattenkällor, och om vattenanvändningen fortsätter öka som hittills kommer vi använda 90 procent av det tillgängliga vattnet år 2025. Då riskerar två av tre människor att leva i områden med måttlig eller allvarlig vattenbrist, och det blir inte mycket vatten kvar till jordens övriga innevånare. Varken djur eller växter.
Men mycket kan göras bättre med forskning och utveckling. Ett exempel är professor Perry McCarty från Stanford, som forskat på vattenrening i 45 år. Han har fått årets Stockholm Water Prize för sina banbrytande insatser inom vattenreningsteknik, framför allt biologiska reningsprocesser och biologisk nedbrytning av giftiga ämnen.
Länkar
Svenska webbsidan för världsvattendagen
Internationella webbsidan för världsvattendagen
Stockholm International Water Institute
Andra bloggar om: vetenskap , forskning, vattenbrist, världsvattendagen, Stockholm Water Prize
Det andra stora problemet förutom vattenbristen är att den del av vattenanvändningen som vi människor står för ökar på ett ohållbart sätt. Idag använder vi 54 procent av alla tillgängliga vattenkällor, och om vattenanvändningen fortsätter öka som hittills kommer vi använda 90 procent av det tillgängliga vattnet år 2025. Då riskerar två av tre människor att leva i områden med måttlig eller allvarlig vattenbrist, och det blir inte mycket vatten kvar till jordens övriga innevånare. Varken djur eller växter.
Men mycket kan göras bättre med forskning och utveckling. Ett exempel är professor Perry McCarty från Stanford, som forskat på vattenrening i 45 år. Han har fått årets Stockholm Water Prize för sina banbrytande insatser inom vattenreningsteknik, framför allt biologiska reningsprocesser och biologisk nedbrytning av giftiga ämnen.
Länkar
Svenska webbsidan för världsvattendagen
Internationella webbsidan för världsvattendagen
Stockholm International Water Institute
Andra bloggar om: vetenskap , forskning, vattenbrist, världsvattendagen, Stockholm Water Prize
onsdag, mars 21, 2007
Fortrans fader, John W Backus, död
John W. Backus, som ledde arbetsgruppen bakom utvecklingen av Fortran, dog i helgen. Fortran är, tillsammans med C/C++, det dominerande programmeringsspråket för krävande vetenskapliga beräkningar. Det släpptes 1957 och lade grunden till en revolution: programmeringsspråk som var begripliga för människor och inte krävde expertkunskap.
Fortran var det första moderna och brett använda programmeringspråket. Det flyttade fokus från programmering som ett sätt att ge minutiösa steg-för-steg-instruktioner till ett sätt att uttrycka sina idéer och formler i text på ett sätt som datorn förstod. Språket utvecklades för teknisk och vetenskaplig användning - så många andra användningsområden fanns i och för sig inte då - och är "still going strong", om än i uppdaterad version (men många forskare använder fortfarande Fortran 77). Men minst lika viktigt var att Fortran var nästan lika snabbt som maskinkod - och det berodde på kompilatorn (programmet som översätter språkkod till kod som datorn förstår).
Fortran var det första moderna och brett använda programmeringspråket. Det flyttade fokus från programmering som ett sätt att ge minutiösa steg-för-steg-instruktioner till ett sätt att uttrycka sina idéer och formler i text på ett sätt som datorn förstod. Språket utvecklades för teknisk och vetenskaplig användning - så många andra användningsområden fanns i och för sig inte då - och är "still going strong", om än i uppdaterad version (men många forskare använder fortfarande Fortran 77). Men minst lika viktigt var att Fortran var nästan lika snabbt som maskinkod - och det berodde på kompilatorn (programmet som översätter språkkod till kod som datorn förstår).
John Backus började som programmerare, men blev frustrerad över det då mycket komplicerade arbetet med att skriva kod. Han bad sin chef om att få leda ett forskningsprojekt som skulle hitta ett bättre sätt. Arbetsgruppen bestod av folk från alla möjliga håll, med en gemensam förmåga: problemlösning. I februari 1957 presenterades Fortran på en konferens där gruppen också demonstrerade att Fortrankod kunde vara nästan lika snabb, eller till och med lika snabb, som handskriven kod. Det hade tidigare ansetts omöjligt.
Idag används nog inte Fortran främst för sin begriplighet, utan för att det fortfarande är snabbt. Mycket snabbt. Många vetenskapliga problem kräver stora och långa beräkningar som helt enkelt inte är praktiskt genomförbara under en viss hastighet. Ute i den "vanliga världen" ligger en stor del av fokus på användarvänlighet för den som skriver koden. I och med att datorer snabbt blir snabbare blir programmerarnas arbete ofta den dyra och tidsbegränsande biten, och "vanliga" program skrivs sällan i Fortran nuförtiden.
John Backus gjorde också flera andra stora insatser; till exempel utvecklingen av Backus-Naur-form som är ett sätt att beskriva syntax hos programmeringsspråk. Men det är knappast något som haft så fundamental inverkan både på programmeringsvärlden och på forskarvärlden som Fortran.
Länkar
New York Times om John W Backus
IBM Archives om John Backus
Wikipedia om Fortran och om programmeringsspråkens historia.
tisdag, mars 20, 2007
Grus och sand mot diarré
Ett enkelt vattenfilter av grus och sand - ett så kallat biosandfilter - kan minska risken för diarré med upp till 40 procent, rapporterar amerikanska forskare.
Forskare från University of North Carolina undersökte mängden insjuknanden i diarré i två byar i Dominikanska republiken under sex månader, med och utan tillgång till ett enkelt filter av grus och sand. Den första analysen visar att insjuknanden i diarré minskade med 30 till 40 procent, också bland barn under fem år som brukar räknas som extra känsliga.
Diarresjukdomar dödar 4-6 miljoner människor varje år, främst i utvecklingsländer. Cirka två miljoner av dessa är barn, vilket gör diarre till en av de vanligaste dödsorsakerna för barn.
"Den här typen av filter har använts i tredje världen sedan 1990-talet, men tidigare fanns det bara anekdotiska bevis för att de faktiskt gav bättre hälsa", säger forskaren Christine Stauber, som deltog i projektet.
Både bakterier och virus kan filtreras bort, och till skillnad från de många diarrémediciner fungerar filtren även för barn. Filtrens stora praktiska nackdel (åtminstone för distribution) är vikten; behållaren för filtermassan av sand och grus tillverkades i betong vilket gjorde att varje filter vägde cirka 136 kilo. Men det finns kommersiella filter med behållare i plast, som väger mycket mindre.
Länkar
Nyhetsrelease (via Eurekalert)
Biosandfilter.org (tillhör företaget BushProof, som säljer biosandfilter)
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, hälsa, vatten
Forskare från University of North Carolina undersökte mängden insjuknanden i diarré i två byar i Dominikanska republiken under sex månader, med och utan tillgång till ett enkelt filter av grus och sand. Den första analysen visar att insjuknanden i diarré minskade med 30 till 40 procent, också bland barn under fem år som brukar räknas som extra känsliga.
Diarresjukdomar dödar 4-6 miljoner människor varje år, främst i utvecklingsländer. Cirka två miljoner av dessa är barn, vilket gör diarre till en av de vanligaste dödsorsakerna för barn.
"Den här typen av filter har använts i tredje världen sedan 1990-talet, men tidigare fanns det bara anekdotiska bevis för att de faktiskt gav bättre hälsa", säger forskaren Christine Stauber, som deltog i projektet.
Både bakterier och virus kan filtreras bort, och till skillnad från de många diarrémediciner fungerar filtren även för barn. Filtrens stora praktiska nackdel (åtminstone för distribution) är vikten; behållaren för filtermassan av sand och grus tillverkades i betong vilket gjorde att varje filter vägde cirka 136 kilo. Men det finns kommersiella filter med behållare i plast, som väger mycket mindre.
Länkar
Nyhetsrelease (via Eurekalert)
Biosandfilter.org (tillhör företaget BushProof, som säljer biosandfilter)
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, hälsa, vatten
måndag, mars 19, 2007
Matematiker kartlägger Lie-gruppen E8
En grupp amerikanska och europeiska matematiker har kartlagt Lie-gruppen E8, en av de mest komplicerade strukturer som någonsin studerats. Projektet krävde en superdator, en hel del trixig programmering och 18 personers samarbete under 4 år.
Projektet jämförs med HUGO (Human Genome Project), både i storlek och betydelse. "Svaret", resultatet av beräkningarna, är 60 Gb stort - det är all information om E8 och dess representationer. I vår tid av ständigt ökande datorresurser kanske det inte låter så mycket, men om alla data skrevs ut på papper med liten text skulle de täcka en yta större än Manhattan (tänk er att göra det för hand).
Jag vet i princip inte ett skvatt om Lie-algebra och Lie-grupper - mer än att de beskriver symmetrier och tenderar att dyka upp inom flera olika matematik- och beräkningsrelaterade vetenskapsgrenar - men jag tyckte det här var intressant ändå. Det finns få stora matematiska samarbetsprojekt, och det är intressant att läsa om hur andra forskningsprojekt går till rent generellt (speciellt de som involverar stora beräkningar).
Nyhetsreleasen är väldigt informativ och begriplig, och det finns en underbart torrt humoristisk redogörelse för hur forskarna slet med att försöka översätta beräkningarna till datorkod som skulle få plats i en superdator, göra rätt och dessutom gå att köra på rimlig tid (kräver kanske lite datalogikunskaper för att vara intressant).
Projektet är en del av ett större projekt, Atlas of Lie Groups and Representations, vars mål är att beskriva alla unitära representationer av Lie-grupper. Det har sedan tidigt 1900-tal varit en av matematikens största olösta gåtor.
Länk
Nyhetsrelease/infosida från AIM (American Institute of Mathematics)
lördag, mars 17, 2007
Grottor på Mars?
Forskare som arbetar med NASAs Odyssey-projekt säger att de har sett något som kan vara grottor på Mars. Det rapporterades vid konferensen 38th Lunar and Planetary Science Conference som avslutades igår.
De möjliga grottorna är sju hål i marken som är synliga på bilder tagna med instrumentet THEMIS. Enligt vad forskarna kunnat se på bilderna så är det varken kraterhål eller vanliga gropar. Öppningarna är mellan 100 och 252 meter i diameter, med ett avstånd på mellan 80 och 130 meter till ner till nästa lager mark. Två av de sju öpningarna har undersökts med värmekamera, och visat sig hålla ungefär samma temperatur dygnet runt - svalare än yttemperaturen på dagen, och varmare på natten. Det stämmer in på grott-teorin.
Grottor - om det är vad det visar sig vara - är intressanta av två orsaker (som egentligen är samma orsak; de ger en skyddad miljö). Dels är de det uppenbara stället att söka efter liv på Mars. Dessutom skulle de vara ytterst användbara om vi någonsin skulle bygga en bas på Mars.
Bisarrt nog har forskarna dessutom gett öppningarna (grottorna) namn: Dena, Chloë, Wendy, Annie, Abbey, Nikki and Jeanne.
Länkar
Nature News
BBC News
konferens-abstract
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, rymden, mars
De möjliga grottorna är sju hål i marken som är synliga på bilder tagna med instrumentet THEMIS. Enligt vad forskarna kunnat se på bilderna så är det varken kraterhål eller vanliga gropar. Öppningarna är mellan 100 och 252 meter i diameter, med ett avstånd på mellan 80 och 130 meter till ner till nästa lager mark. Två av de sju öpningarna har undersökts med värmekamera, och visat sig hålla ungefär samma temperatur dygnet runt - svalare än yttemperaturen på dagen, och varmare på natten. Det stämmer in på grott-teorin.
Grottor - om det är vad det visar sig vara - är intressanta av två orsaker (som egentligen är samma orsak; de ger en skyddad miljö). Dels är de det uppenbara stället att söka efter liv på Mars. Dessutom skulle de vara ytterst användbara om vi någonsin skulle bygga en bas på Mars.
Bisarrt nog har forskarna dessutom gett öppningarna (grottorna) namn: Dena, Chloë, Wendy, Annie, Abbey, Nikki and Jeanne.
Länkar
Nature News
BBC News
konferens-abstract
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, rymden, mars
fredag, mars 16, 2007
Kokhet is
Vatten är ett komplicerat material, med bra mycket fler trick i rockärmen än de man får lära sig som liten i grundskolan. Bland annat går det att göra kokhet is - om man pressar ihop vatten tillräckligt hårt. Det har forskare från Sandia National Laboratories visat.
Vatten kan bilda många sorters is - runt ett dussin sorter har beskrivits hittills. Många av det här dussinet isvarianter är dock rätt exotiska, och tillverkas bäst i laboratorium.
När vatten trycks ihop i vanliga fall blir det bara varmt. Men under riktigt höga tryck är det lättare för vattnet att gå över till isform istället för att fortsätta vara en vätska - det är helt enkelt ett tillstånd som kräver mindre energi. Det var vad som hände när forskarna pressade ihop vatten med ett tryck på 7GPa (cirka 70000 atmosfärer). Då bildades is på några nanosekunder, vilket var oväntat snabbt. Precis som för alla sorters övergångar från vatten till is, utom den vardagliga, krympte också volymen.
Resultatet: kokhet is. Fast den förblir bara frusen så länge trycket finns kvar; när trycket släpper återgår isen till vattenform.
Och för alla som undrar hur man åstadkommer ett gigantiskt tryck blixtsnabbt: maskinen som tillverkar isen använder strömpulser på 20 miljoner ampere som får gå igenom en liten aluminiumkammare. Då bildas ett magnetfält som trycker ihop två aluminumplattor på var sin sida om några mikroliter vatten.
Vatten kan bilda många sorters is - runt ett dussin sorter har beskrivits hittills. Många av det här dussinet isvarianter är dock rätt exotiska, och tillverkas bäst i laboratorium.
När vatten trycks ihop i vanliga fall blir det bara varmt. Men under riktigt höga tryck är det lättare för vattnet att gå över till isform istället för att fortsätta vara en vätska - det är helt enkelt ett tillstånd som kräver mindre energi. Det var vad som hände när forskarna pressade ihop vatten med ett tryck på 7GPa (cirka 70000 atmosfärer). Då bildades is på några nanosekunder, vilket var oväntat snabbt. Precis som för alla sorters övergångar från vatten till is, utom den vardagliga, krympte också volymen.
Resultatet: kokhet is. Fast den förblir bara frusen så länge trycket finns kvar; när trycket släpper återgår isen till vattenform.
Och för alla som undrar hur man åstadkommer ett gigantiskt tryck blixtsnabbt: maskinen som tillverkar isen använder strömpulser på 20 miljoner ampere som får gå igenom en liten aluminiumkammare. Då bildas ett magnetfält som trycker ihop två aluminumplattor på var sin sida om några mikroliter vatten.
Resultaten har publicerats som Advance Online Publication (förskottspublicering på nätet) på Nature Physics hemsida.
torsdag, mars 15, 2007
Att forska på en ekonomisk knivsegg
Föråldrade, men glädjande nyheter: SR-reportern Anna Jakténs reportage "Beställningsjobb och köpt tystnad" om nutidens ekonomiska forskningsvillkor har belönats med nominerats till Föreningen Grävande Journalisters Guldspade. (Det meddelades redan 2:a mars, men ibland är det svårt att hitta saker i mediebruset)
Reportaget byggde på enkätsvar från 2000 av Sveriges 4000 professorer, och finns i textform här. Den som vill behålla sin idylliska syn på universiteten som den fria tankens och likaledes fria forskningens högborg bör nog inte ta del av reportaget... just såhär deprimerande ser det ut, om än olika illa på olika ställen.
Många forskar på en ekonomisk knivsegg, och resultaten och arbetsuppgifterna blir därefter.
UPPDATERAT 16/3 kl 08:47: Det bode visst stått nominerad till, inte belönad med. Det är flera nominerade i kategorin, och meddelandet om vem som fått Guldspaden sker först om en vecka (jag håller tummarna!).
Tack till Erika för rättelsen!
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, journalistik, guldspaden
Reportaget byggde på enkätsvar från 2000 av Sveriges 4000 professorer, och finns i textform här. Den som vill behålla sin idylliska syn på universiteten som den fria tankens och likaledes fria forskningens högborg bör nog inte ta del av reportaget... just såhär deprimerande ser det ut, om än olika illa på olika ställen.
Många forskar på en ekonomisk knivsegg, och resultaten och arbetsuppgifterna blir därefter.
UPPDATERAT 16/3 kl 08:47: Det bode visst stått nominerad till, inte belönad med. Det är flera nominerade i kategorin, och meddelandet om vem som fått Guldspaden sker först om en vecka (jag håller tummarna!).
Tack till Erika för rättelsen!
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, journalistik, guldspaden
onsdag, mars 14, 2007
Vinklad genmajs
I korthet: När Monsanto år 2002 gjorde giftighetstester på sin genmodifierade majs MON863 fick den godkänt, och den får alltså säljas i EU. De data som låg bakom godkännandet av Monsantos genmodifierade majs fick kritik i en "oberoende" omanalys beställd av Greenpeace. Bitar av kritiken verkar berättigad, vissa bitar verkar vinklas och tolkas alltför hårt av Greenpeace. SvD köpte Greenpeace vinkel i stort sett rakt av och publicerade en tämligen okritisk artikel igår (13/3). TT plockade upp artikeln och spred samma vinkel över en stor del av nyhetssverige, samtidigt som Greenpeace vinkel får kritik i en nyhetsrelease från SLU-forskaren Christer Jansson och från flera bloggar. Körsbäret på toppen: SvD publicerar en ny artikel där man berättar att studien kritiserats.
CRII-GEN kallas "det ansedda franska vetenskapsrådet" i den första SvD-artikeln (trots att de verkar ha en uttalad anti-GMO-agenda - och den vilseledande formuleringen skulle lätt kunna få en ovarsam läsare att tro att CRII-GEN är statligt). I samma artikel citeras ordföranden för CRII-GENs vetenskapliga råd, Greenpeace talesperson och jordbruksministern. Inga oberoende forskare verkar ha bjudits in att kommentera, vare sig svenska eller utländska. När SvD samtidigt stoltserar med att de "som enda nordiska tidning fått ta del av slutsatserna i förväg" kan man undra om det inte ryckte lite väl mycket i scoop-nerven. Den kritiska granskningen av nyhetens innehåll verkar helt ha tappats bort. Pinsamt, och oansvarigt! (SvD har åtminstone en mer nyanserad artikel idag, där de pratar med Monsanto, Jordbruksverket och en toxikolog på livsmedelsverket.)
På CRII-GENs hemsida kan man hitta den kritik som de reste mot Monsantos studie innan de själva började analysera om Monsantos data. En stod del av kritiken handlar om statistiska mått och metoder, och har CRII-GEN rätt är en del kritik mot Monsantos upplägg av studien berättigad. Men de berättar bara en liten och mycket vinklad del av historien, vilket framgår av Christer Janssons kommentarer i nyhetsreleasen. Det pågår åtminstone en mycket bra och nyanserad diskussion på SLU:s forskarblogg, betydligt bättre än mediehanteringen.
Det finns några saker som blir tydliga i situationer som den här. En av dem är den väldigt utbredda bristen på kunskaper i statistik. Även bland forskare, också bland de som gör experimentella studier och tolkar dem med statistiska metoder. Och hur många journalister vet vad som skiljer olika typer av statistiska tester åt? Hur många politiker? Jag kan själv nätt och jämnt så mycket att jag vet hur lite jag vet.
En annan tydlig sak är att den allmänna inställningen till modernt jordbruk verkar vara rätt... aningslös. Det är kanske inte så konstigt - när får man lära sig hur jordbruk fungerar? Kanske i grundskolan. Och nämns det då något om skadeinsekter, ogräs och besprutning? Inte mycket. Slutresultatet verkar i alla fall vara att många har en stort sett omedveten luddig mental idyllbild av en bonde som går med en lie nånstans på sin egen lilla åker, och kör sina varor till den lokala marknaden, även om de kanske egentligen misstänker att det inte riktigt går till så längre. Det är inte konstigt om den idylliska mentala bilden frontalkrockar med idén om genetiskt modifierade grödor, speciellt sådana som dessutom tål att besprutas. "Gengrödorna" blir då dubbelt uppfattade som onaturliga; dels för att de är modifierade, dels för att de gör folk uppmärksamma på att vanligt jordbruk är en industriprocess.
En sista tydlig sak: många - eller, ja, åtminstone på SvD - verkar inte vara särskilt medvetna om att Greenpeace ha en politisk agenda i GMO-frågorna. Då skulle nog granskningen varit tydligare från början. (Om det gäller forskning, ta in en oberoende forskare för en kommentar. Ska det vara så svårt?)
Tack till Harald Cederlund som påpekade att diskussionen pågår på forskarbloggen.
Länkar
CRII-GENs preliminära kommentarer (engelska)
CRII-GENS rapport (tror jag; på franska)
Ute och reser
Idag åker jag till Frankrike, för att jobba i ett franskt labb i två veckor. Internettillgången brukar vara... oförutsägbar. Förhoppningsvis blir det poster som vanligt, annars: känn er förvarnade.
Pi-dagen
Idag, den 14/3, firas Pi-dagen. Tydligare varför blir det med amerikansk datumskrivning: då blir dagens datum 3.14.
Jag skrev om Pi-dagen förra året, och många av tipsen för att fira gäller såklart även i år.
Precis som på förra årets Pi-dagskväll verkar Kompetensfonden ordna öppna matematikföreläsningar. Mer information finns här.
Andra bloggar om: vetenskap, matematik, pi, pi-dagen
Jag skrev om Pi-dagen förra året, och många av tipsen för att fira gäller såklart även i år.
Precis som på förra årets Pi-dagskväll verkar Kompetensfonden ordna öppna matematikföreläsningar. Mer information finns här.
Andra bloggar om: vetenskap, matematik, pi, pi-dagen
måndag, mars 12, 2007
Kontorsjobb ger risk för blodpropp
Långa och trånga flygningar sägs ofta ge risk för blodproppar. Men kontorsjobb kan vara minst lika farligt, visar forskning från en nyzeeländsk forskargrupp.
Forskarna undersökte 62 personer som kommit till sjukhus med blodproppar. Var tredje hade ett jobb som innebar att de satt vid sitt skrivbord i långa perioder. Det kan jämföras med att en femtedel av de drabbade nyligen hade gjort en lång flygresa.
Vissa av de drabbade kontorsjobbarna satt vid sina datorskärmar 14 timmar per dag. Ibland satt de i upp till fyra timmar utan att gå upp och röra på sig, enligt professor Richard Beasley som lett studien. Problemet var vanligast i IT- och callcenterindustrin.
Studien kommer presenteras vid årsmötet för Thoracic Society of Australia and New Zealand, och även publiceras i New Zealand Medical Journal.
---
Enligt nyhetsreleasen drabbas 1 procent av alla långflygsresenärer av blodproppar. (Siffran stiger till 10 procent om man bara beaktar de som har hög risk för blodpropp.) Så borde inte då kontorsjobbare falla ner som flugor till höger och vänster, om de har högre risk för blodpropp än vad långflygresenärer har?
Inte nödvändigtvis. Man får inte glömma att ta med tid i beräkningen. Det är få som tillbringar veckor och år i sträck med att sitta på långa flygresor - men det är många som tillbringar så mycket tid på kontoret. Det går alltså inte att säga att kontorsjobb är mer farligt än att flyga.
Länk
nyhetsrelease
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, hälsa, jobb, blodpropp
Forskarna undersökte 62 personer som kommit till sjukhus med blodproppar. Var tredje hade ett jobb som innebar att de satt vid sitt skrivbord i långa perioder. Det kan jämföras med att en femtedel av de drabbade nyligen hade gjort en lång flygresa.
Vissa av de drabbade kontorsjobbarna satt vid sina datorskärmar 14 timmar per dag. Ibland satt de i upp till fyra timmar utan att gå upp och röra på sig, enligt professor Richard Beasley som lett studien. Problemet var vanligast i IT- och callcenterindustrin.
Studien kommer presenteras vid årsmötet för Thoracic Society of Australia and New Zealand, och även publiceras i New Zealand Medical Journal.
---
Enligt nyhetsreleasen drabbas 1 procent av alla långflygsresenärer av blodproppar. (Siffran stiger till 10 procent om man bara beaktar de som har hög risk för blodpropp.) Så borde inte då kontorsjobbare falla ner som flugor till höger och vänster, om de har högre risk för blodpropp än vad långflygresenärer har?
Inte nödvändigtvis. Man får inte glömma att ta med tid i beräkningen. Det är få som tillbringar veckor och år i sträck med att sitta på långa flygresor - men det är många som tillbringar så mycket tid på kontoret. Det går alltså inte att säga att kontorsjobb är mer farligt än att flyga.
Länk
nyhetsrelease
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, hälsa, jobb, blodpropp
fredag, mars 09, 2007
Osjä lviska gener? Studie sä ger att adoptivfö rä ldrar investerar mer i sina barn, inte mindre
Adoptivföräldrar investerar mer tid och ekonomiska resurser i sina barn, jämfört med biologiska föräldrar. Det visar en nationell amerikansk studie som involverar cirka 13000 hushåll. Resultaten publiceras i American Sociological Review.
"Traditionell visdom" såväl som evolutionsbaserade resonemang säger att barn mår bäst med sina biologiska föräldrar. Ofta finns i sådana resonemang en implicit åsikt: det beror på att biologiska föräldrar är mer motiverade och/eller bättre utrustade att ta väl hand om sina barn. Men det synsättet får mothugg av studien.
Studien definierar föräldrainvesteringar som de ekonomiska, kulturella, sociala och interaktionsbaserade resurser föräldrar förser sina barn med. Många vetenskapliga studier, påpekar forskarna i sin artikel, fokuserar på tillkortakommanden hos alternativa familjeformer. Det är en norm som också känns igen i den amerikanska samhällskulturen; bland annat utesluter US Census Bureau uttalat adpotivfamiljer från definitionen av "traditionell kärnfamilj".
Resurserna som forskarna räknar är: antal barnböcker, tillgång till dator och om barnet går i privatskola eller ej (ekonomiska resurser); högläsning/historieberättande, läs- och räkneträning, spel, lekar, pyssel, sport och fritidsaktiviteter (kulturella resurser); läxhjälp, samtal och gemensamma måltider (interaktionsbaserade resurser) samt socialt kapital mätt i kontakter med andra barns föräldrar, barnens skola och religiösa organisationer. Barnen som studerar går i första klass - det är enligt forskarna en ålder som brukar anses som extra viktig.
Adoptivföräldrar finner forskarna, är i allmänhet äldre, mer välutbildade och mer välsituerade än andra föräldrar. Det står för en stor del av den ökade föräldrainvesteringen - men inte för allt. Jämfört mellan olika familjetyper är adoptivföräldrar mest lika biologiska föräldrar i typer och mängd av föräldrainvesteringar. Skillnaden mellan dessa familjetyper är liten, men till adoptivföräldrarnas fördel.
Tydligen har en stor del av den tidigare forskningen på "alternativa familjeformer" utförts på hushåll med (minst) en styvförälder. Forskarna påpekar en intressant sak: förutsättningen för att en styvfamilj ska formas är att (minst) ett äktenskap/förhållande spricker. Det bör således vara svårt att studera hur närvaron av en "genetiskt främmande" förälder påverkar en familj utan att effekter från skilsmässan/separationen kontaminerar ens resultat. På så vis är det inte helt rättframt att dra slutsatser om biologiska kontra orelaterade föräldrars lämplighet från sådan forskning.
Länkar
nyhetsrelease (Science Daily)
nyhetsrelease från American Sociological Review
studien (American Sociological Review, verkar vara fritt tillgänglig)
Händer i helgen 2: Öppet hus på Albanova
På söndag kl 11-17 är det öppet hus på Albanova, som huserar forskare från både Stockholms Universitet och KTH. Det finns ett digert program som bland annat innehåller fysikshow, föredrag och guidade visningar. Man kan också träffa Albanovas forskare som kommer stå och presentera sina forskningsprojekt i en affischutställning i huvudbyggnaden.
Jag kommer vara där kl 11-13, iförd min snyggaste t-shirt med skelett på och beväpnad med en färgglad och pedagogisk liten plansch som förklarar vad jag gör. Kom och ställ frågor!
Länk
Albanova Öppet hus
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, forskare, Albanova
Jag kommer vara där kl 11-13, iförd min snyggaste t-shirt med skelett på och beväpnad med en färgglad och pedagogisk liten plansch som förklarar vad jag gör. Kom och ställ frågor!
Länk
Albanova Öppet hus
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, forskare, Albanova
Händer i helgen 1: Nils Uddenberg på Akademibokhandeln
På lördag kl 13 kan man se och höra Nils Uddenberg på Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan 28. Han är där för att presentera Linnéårets officiella jubileumsbok System och Passion.
Nils Uddenberg är läkare, docent i psykiatri och författare. Han fick professors namn av regeringen år 2000. Han har fått flera priser: bland annat Augustpriset 2003 för sitt tvåbandsverk "Ideer om livet" och Natur och Kulturs kulturpris 2004. Föreningen Vetenskap och Folkbildning utsåg honom till Årets Folkbildare år 2005.
Länkar
Akademibokhandelns författarträffar
SvD om Uddenberg och "System och passion"
Andra bloggar om: vetenskap, böcker, Nils Uddenberg
Nils Uddenberg är läkare, docent i psykiatri och författare. Han fick professors namn av regeringen år 2000. Han har fått flera priser: bland annat Augustpriset 2003 för sitt tvåbandsverk "Ideer om livet" och Natur och Kulturs kulturpris 2004. Föreningen Vetenskap och Folkbildning utsåg honom till Årets Folkbildare år 2005.
Länkar
Akademibokhandelns författarträffar
SvD om Uddenberg och "System och passion"
Andra bloggar om: vetenskap, böcker, Nils Uddenberg
torsdag, mars 08, 2007
Vi människor fick våra flatlöss från gorillor
Genetisk analys av flatlöss, som lever i könshår och och armhålehår, visar att människan antagligen plockade upp dem från gorillor för 3.3 miljoner år sedan. Resultaten publiceras i BMC Biology.
Parasiter är intressanta för genetisk analys; de lever med sina värdar, och om värdarna delar upp sig i olika arter gör parasiterna ofta detsamma. Dessutom har parasiterna kortare livslängd och samlar på så vis på sig fler mutationer - det blir alltså snabbare en stor skillnad mellan två olika arter.
Andra ap-arter har en enda sorts kroppslus men människan har två - huvudlöss som är släkt med schimpansens löss, och flatlöss som är släkt med gorillans löss. Orsaken, tror forskare som studerat lössens gener, är att människan plockade upp flatlöss från gorillor för 3.3 miljoner år sedan. Människan och gorillan skildes åt långt tidigare, för cirka 7 miljoner år sedan. När människan "ärvde" lössen från gorillan - gissar forskarna - hade människan redan tappat det mesta av sitt kroppshår, så huvudlusen blev instängd i huvudhåret och flatlusen tog över könshår och armhålor. Det etablerade datumet när man vet att den moderna "nakna" människan hade uppstått, är 1.7 miljoner år (enligt New York Times). Men förändringen kan ha börjat tidigare än så. Ett annat intressant datum som kommer upp i samma analys är 107000 år sedan, då klädlusen utvecklades från huvudlusen. Det passar bra med det antagna datumet för de första kläderna. Ett mycket snyggt exempel på en ekologisk nisch som uppstår och tas tillvara...
Hur exakt det gick till när våra förfäder fick flatlöss från gorillor går inte att veta. Mellan människor sprids flatlöss främst genom sexuellt umgänge, men det finns inga belägg för att samma skulle ha skett mellan en människa och en gorilla. Det finns många andra tänkbara orsaker för nära kontakt; till exempel att en människa hittade en död gorilla, eller sov på samma plats som en gorilla tidigare sovit på. Science Now, New Scientist och New York Times har alla talat med forskaren David Reed som är första-författare (det vill säga, som gjort hududdelen av arbetet). Jag tycker lite synd om hjonom, för han måste uppenbart ha fått svara på många frågor och insinuationer om ifall förmänniskor och gorillor hade sex med varandra...
Länkar
artikeln (BMC Biology, fritt tillgänglig)
Science Now
New Scientist
New York Times
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, historia, genetik, människan, löss
Parasiter är intressanta för genetisk analys; de lever med sina värdar, och om värdarna delar upp sig i olika arter gör parasiterna ofta detsamma. Dessutom har parasiterna kortare livslängd och samlar på så vis på sig fler mutationer - det blir alltså snabbare en stor skillnad mellan två olika arter.
Andra ap-arter har en enda sorts kroppslus men människan har två - huvudlöss som är släkt med schimpansens löss, och flatlöss som är släkt med gorillans löss. Orsaken, tror forskare som studerat lössens gener, är att människan plockade upp flatlöss från gorillor för 3.3 miljoner år sedan. Människan och gorillan skildes åt långt tidigare, för cirka 7 miljoner år sedan. När människan "ärvde" lössen från gorillan - gissar forskarna - hade människan redan tappat det mesta av sitt kroppshår, så huvudlusen blev instängd i huvudhåret och flatlusen tog över könshår och armhålor. Det etablerade datumet när man vet att den moderna "nakna" människan hade uppstått, är 1.7 miljoner år (enligt New York Times). Men förändringen kan ha börjat tidigare än så. Ett annat intressant datum som kommer upp i samma analys är 107000 år sedan, då klädlusen utvecklades från huvudlusen. Det passar bra med det antagna datumet för de första kläderna. Ett mycket snyggt exempel på en ekologisk nisch som uppstår och tas tillvara...
Hur exakt det gick till när våra förfäder fick flatlöss från gorillor går inte att veta. Mellan människor sprids flatlöss främst genom sexuellt umgänge, men det finns inga belägg för att samma skulle ha skett mellan en människa och en gorilla. Det finns många andra tänkbara orsaker för nära kontakt; till exempel att en människa hittade en död gorilla, eller sov på samma plats som en gorilla tidigare sovit på. Science Now, New Scientist och New York Times har alla talat med forskaren David Reed som är första-författare (det vill säga, som gjort hududdelen av arbetet). Jag tycker lite synd om hjonom, för han måste uppenbart ha fått svara på många frågor och insinuationer om ifall förmänniskor och gorillor hade sex med varandra...
Länkar
artikeln (BMC Biology, fritt tillgänglig)
Science Now
New Scientist
New York Times
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, historia, genetik, människan, löss
Nobelstiftelsen uppmärksammar kvinnliga Nobelpristagare idag
Idag, på internationella kvinnodagen, uppmärksammar Nobelstiftelsen de hittills 33 kvinnor som fått Nobelpriset. På hemsidan länkar de till material om utvalda pristagare från olika epoker: Marie Curie, Linda Buck, Nadine Gordimer, Bertha von Suttner, Christiane Nüsslein-Volhard, Dorothy Crowfoot Hodgkin, Wislawa Szymborska och Wangari Maathai.
Det rör sig inte om nyskrivet material, men eftersom de flesta knappast har läst och sett allt som finns på Nobelprisets väldigt omfattande hemsida gör inte det så mycket. Det är en snygg liten gest, helt enkelt.
Men en sak retar mig. Av de åtta kvinnor de lyfter fram med en kort rubrik, en mening och en bild (sedan får man gå till det länkade materialet för att veta mer) får två en rubrik som talar om hur svårt det är att vara kvinnlig forskare; "Harder for Women to Do Science" resp "It's not Considered Attractive to be a Female Scientist". I båda fallen finns det rätt mycket annat intressant i intervjuerna. Och de övriga kvinnorna presenteras med mer neutrala eller positiva rubriker som "A Double Dose of Genius", "A South African Childhood" eller "X-ray Determination".
Problemet med diskussionen om kvinnor och vetenskap är att det är en typisk "damned if you do, damned if you don't". Självklart måste man uppmärksamma och diskutera de problem som uppstår när könsroller och traditioner frontalkrockar, annars blir det svårt att göra saker lättare. Å andra sidan leder i stort sett varje sådan diskussion eller sådant påpekande till att man ytterligare en smula cementerar uppfattningen "det är svårt för kvinnor att syssla med vetenskap" - och spär på samma problem som man försöker göra något åt.
Det gäller helt enkelt att välja sina tillfällen. Jag tycker inte att något menat som ett firande av kvinnliga Nobelpristagare är ett lämpligt tillfälle, iallafall inte när det saknas utrymme att diskutera varför problemen uppstår. Och inte när ämnet i första hand är vetenskap, och lyckad forskning.
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, kvinnor, Nobelpriset, kvinnodagen
Det rör sig inte om nyskrivet material, men eftersom de flesta knappast har läst och sett allt som finns på Nobelprisets väldigt omfattande hemsida gör inte det så mycket. Det är en snygg liten gest, helt enkelt.
Men en sak retar mig. Av de åtta kvinnor de lyfter fram med en kort rubrik, en mening och en bild (sedan får man gå till det länkade materialet för att veta mer) får två en rubrik som talar om hur svårt det är att vara kvinnlig forskare; "Harder for Women to Do Science" resp "It's not Considered Attractive to be a Female Scientist". I båda fallen finns det rätt mycket annat intressant i intervjuerna. Och de övriga kvinnorna presenteras med mer neutrala eller positiva rubriker som "A Double Dose of Genius", "A South African Childhood" eller "X-ray Determination".
Problemet med diskussionen om kvinnor och vetenskap är att det är en typisk "damned if you do, damned if you don't". Självklart måste man uppmärksamma och diskutera de problem som uppstår när könsroller och traditioner frontalkrockar, annars blir det svårt att göra saker lättare. Å andra sidan leder i stort sett varje sådan diskussion eller sådant påpekande till att man ytterligare en smula cementerar uppfattningen "det är svårt för kvinnor att syssla med vetenskap" - och spär på samma problem som man försöker göra något åt.
Det gäller helt enkelt att välja sina tillfällen. Jag tycker inte att något menat som ett firande av kvinnliga Nobelpristagare är ett lämpligt tillfälle, iallafall inte när det saknas utrymme att diskutera varför problemen uppstår. Och inte när ämnet i första hand är vetenskap, och lyckad forskning.
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, kvinnor, Nobelpriset, kvinnodagen
tisdag, mars 06, 2007
2 år och 440 poster
Idag fyller bloggen två år. Det hade kunnat vara på sin plats att fira med en tårta, men jag tror jag nöjer mig med en digital sådan - närmare bestämt bild på en tårta som jag gjorde till sambons födelsedag för några år sedan (när jag precis hade fått min världsbild upp-och-nervänd av upptäckten att det också fanns BLÅ karamellfärg).
måndag, mars 05, 2007
I begynnelsen var det röda vinet
Föregångaren till alla dagens vinplantor hade röda druvor. Att vi också har vita vindruvor idag kan vi tacka två sällsynta mutationer för. Det rapporterar japanska forskare i samarbete med den australiensiska forskningsorganisationen CSIRO.
Den ena genen producerar (i omuterad form) färgämnet i de röda druvornas skal. Den andra genen har en liknande funktion. Båda mutationerna är sällsynta. När de råkade mötas i samma planta gav de upphov till vita druvor som är förfäder till nästan alla dagens sorter av vita druvor, säger forskarna.
Det skedde för flera tusen år sedan. Vitt vin måste ha funnits redan på faraonernas tid, eftersom rester av det hittades i farao Tutankhamons grav. Men forskarnas upptäckt har inte bara historiskt intresse, utan också praktiskta tillämpningar. Med hjälp av kunskapen om genetiska skillander mellan röda och vita vinplantor kan de på förhand tala om vilken färg på druvor en planta ska få (istället för att plantera den och vänta ett par år tills den bär frukt). Ett sådant test kan göra stor nytta i arbetet med att ta fram nya vinsorter - kanske även nya färger på vindruvor.
Länk
Nyhetsrelease (CSIRO, via Physorg.com)
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, genetik, vin
Den ena genen producerar (i omuterad form) färgämnet i de röda druvornas skal. Den andra genen har en liknande funktion. Båda mutationerna är sällsynta. När de råkade mötas i samma planta gav de upphov till vita druvor som är förfäder till nästan alla dagens sorter av vita druvor, säger forskarna.
Det skedde för flera tusen år sedan. Vitt vin måste ha funnits redan på faraonernas tid, eftersom rester av det hittades i farao Tutankhamons grav. Men forskarnas upptäckt har inte bara historiskt intresse, utan också praktiskta tillämpningar. Med hjälp av kunskapen om genetiska skillander mellan röda och vita vinplantor kan de på förhand tala om vilken färg på druvor en planta ska få (istället för att plantera den och vänta ett par år tills den bär frukt). Ett sådant test kan göra stor nytta i arbetet med att ta fram nya vinsorter - kanske även nya färger på vindruvor.
Länk
Nyhetsrelease (CSIRO, via Physorg.com)
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, genetik, vin
BMI ett dåligt mått på fetma
BMI, kroppsmasseindex, är ett dåligt mått på fetma. Speciellt för unga och för idrottare. Det säger forskare från Michigan State University och Saginaw Valley State University.
Forskarna har undersökt BMI hos 400 collegestudenter, vissa idrottare, och jämfört siffran med hur mycket kroppsfett de hade. Resultatet var - föga förvånande med tanke på att BMI inte skiljer på fett och muskler - att överensstämmelsen mellan BMI och kroppsfett var väldigt dålig. Kanske kan man åtminstone ha olika klassificeringar för olika typer av människor, så att vältränade måste ha ett högre BMI för att klassas som feta, föreslår forskarna. Resultaten publiceras i marsnumret av Medicine and Science in Sports and Exercise.
Det är inte första gången någon får tanken att BMI är ett överförenklat mått (forskarna nämner själva ett exempel: en tidigare studie av football-spelare i NFL klassade många av dem som feta, på grund av deras vikt... trots att de definitivt består mer muskler än fett). Men ibland är det trevligt att ha en vetenskaplig referens i rockärmen, också.
Länk
Nyhetsrelease (Michigan State University, via Eurekalert)
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, hälsa, träning, fetma
Forskarna har undersökt BMI hos 400 collegestudenter, vissa idrottare, och jämfört siffran med hur mycket kroppsfett de hade. Resultatet var - föga förvånande med tanke på att BMI inte skiljer på fett och muskler - att överensstämmelsen mellan BMI och kroppsfett var väldigt dålig. Kanske kan man åtminstone ha olika klassificeringar för olika typer av människor, så att vältränade måste ha ett högre BMI för att klassas som feta, föreslår forskarna. Resultaten publiceras i marsnumret av Medicine and Science in Sports and Exercise.
Det är inte första gången någon får tanken att BMI är ett överförenklat mått (forskarna nämner själva ett exempel: en tidigare studie av football-spelare i NFL klassade många av dem som feta, på grund av deras vikt... trots att de definitivt består mer muskler än fett). Men ibland är det trevligt att ha en vetenskaplig referens i rockärmen, också.
Länk
Nyhetsrelease (Michigan State University, via Eurekalert)
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, hälsa, träning, fetma
söndag, mars 04, 2007
Månkoll
Ibland har man tur. Inte nog med att vädret var perfekt klart söder om Stockholm där jag var igårkväll, trots SMHIs förvarningar om motsatsen. Det fanns dessutom en riktigt stor och bra kikare att titta på månförmörkelsen i!UPPDATERAT kl 18:17: Nej, jag hade inte bra nog fotoförhållanden för att få till en bild på månen. Men Anna Toss har en riktigt snygg bild.
Andra bloggar om: månen, månförmörkelse
fredag, mars 02, 2007
Månförmörkelse på lördag kväll
På lördag kväll är det dags att hoppas på molnfritt väder: då inträffar årets första månförmörkelse - och den enda vi svenskar har möjlighet att se i år. Den mest dramatiska fasen inträffar runt midnatt mellan lördag och söndag; mellan klockan 23.44 och klockan 00.57.Månen kommer inte försvinna, men lysa röd istället för vit.
Bild (något förminskad) från NASA, original här.
Länk
New Scientist Space
NASAs information om månförmörkelser
Andra bloggar om: astronomi, månen, månförmörkelse
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)