Datorspel fyller typiskt mänskliga behov

Datorspelens dragningskraft beror på att de tillfredsställer typiskt mänskliga behov: den som spelar känner ökad självständighet, kompetens och tillhörighet. Därmed finns det mer djupgående orsaker till datorspelande; det beror inte bara på att spelande upplevs som roligt, säger en forskargrupp från University of Rochester. Deras forskningsartikel publiceras i senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Motivation and Emotion.

Varför spelar folk datorspel? Baserat på det som står i tidningarna skulle man kunna tro att allt datorspelande beror på att den som spelar är beroende. Grundat på en ganska ovetenskaplig översikt av bekantskapskretsen tror jag inte alls att så är fallet - inte i allmänhet.  

 

Det är sorgligt att debatten om datorspel till så stor del har kommit att handla om beroende. Ett sådant ensidigt fokus döljer många av de mer intressanta frågorna. Datorspelens dragningskraft bör kunna säga en hel del om det mänskliga psyket. (Och då syftar jag inte på våldsspel; det är en subkategori som fått oproportionerligt mycket uppmärksamhet.) 

 

Datorspel är en aktivitet som väldigt många ägnar sig åt. Spelindustrin lär globalt omsätta lika mycket som hela Hollywood. Visst kan man som SvD:s Stefan Spjut avfärda datorspelen som ett "andefattigt tidsfördriv som i stora doser gör dig svag i kroppen och svag i huvudet" och hävda att det är befängt att ge datorspel en kulturstatus på samma nivå som böcker eller film. Men när uppemot tre av fyra ungdomar spelar datorspel varje vecka, och svenskar redan för två år sedan lade lika mycket pengar på datorspel som på film eller musik, handlar det inte längre om något slags marginellt fenomen. (Siffror från Ungdomsstyrelsens rapport "New Game" som kom i april 2006)

 

Så vad får de som spelar ut av det? Forskningsgruppen från Rochester satte fyra olika grupper av testpersoner på att spela datorspel. En av grupperna fick spela ett populärt spel och ett impopulärt spel, vilket forskarna ansåg motsvara ett bra respektive ett mindre bra spel (spelen var "Zelda: Ocarina of Time" och "A Bug´s Life"). Före och efter varje spelsession mätte forskarna hur testpersonerna mådde, och efter varje spelsession fick de som spelat betygsätta hur kompetenta, självständiga och "närvarande" spelet fått dem att känna sig. Båda spelen, men särskilt det bättre spelet, fick fler att må bättre än innan de spelade, och det var kopplat till känslor av hög kompetens och självständighet. En annan grupp bestod av redan aktiva MMO-spelare ("massively multiplayer online", dvs onlinespel med många samtidiga användare). Där spelade även känslan av tillhörighet stor roll för vad spelarna fick ut av sitt deltagande. Baserat på studierna drar forskarna slutsatsen att datorspel - beroende på typ - tillfredsställer behov av bland annat tillhörighet och självkänsla (det jag skulle kalla för typiskt mänskliga behov), och att de därigenom får de som spelar att må bättre. 

 

I mina ögon är det inte så annorlunda sysselsättningar att sticka en halsduk, laga en komplicerad maträtt eller spela ett datorspel. Samtliga aktiviteter gör jag för mitt eget höga nöjes skull, och i allmänhet känner jag mig nöjd och kompetent när jag har gjort det. Antagligen ligger samma psykologiska mekanismer bakom den känslan oavsett vilken av aktiviteterna jag väljer. Visst går det att hävda att halsduken är mer användbar, och att maten iallafall går att äta; men när jag kan köpa en likvärdig (och sannolikt snyggare) halsduk för ett par tior och laga en minst lika näringsriktig maträtt på mycket kortare tid tycker jag att dessa argument faller rätt så platt.

 

Länkar 

Nyhetsrelease  (Rochester University)

artikeln (Motivation and Emotion, pren. krävs)

Stefan Spjuts kulturkrönika i SvD

Bloggarna Ola Janson och Torr kommenterar krönikan på bra och tänkvärda sätt.

 

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, psykologi, datorspel

Mera smak, och god jul!

Veckans vetenskapsartikel på DN Vetenskap är en artikel om supersmakare som jag har skrivit. Den ligger visst inte ute på nätet ännu, men jag lägger hit en länk när (om) den gör det.

En del av det som jag tar upp finns sedan tidigare här på bloggen, se:
Vetenskapsnytt 18/9: Hur bittert brysselkålen och kaffet smakar beror på generna
Vetenskapsnytt 7/11: Smakkänsliga lever ofta mer hälsosamt - och mindre

Eftersom Blogger fortfarande inte låter mig posta annat än korta inlägg får jag väl i övrigt begränsa mig till att önska god jul. Så, god jul!

Depression lägger locket på smaken

Signalsubstanserna serotonin och noradrenalin har en central roll i depression; för lite av den ena eller andra substansen kan göra en person deprimerad. Och inte nog med det, enligt nya forskningsresultat: brist på signalsubstanser trubbar även av smaksinnet.

En grupp forskare från University of Bristol gav friska försökspersoner medicin som normalt används mot depression. Den ena gruppen av försökspersoner fick på så vis högre halter av serotonin, och den andra fick högre halter av noradrenalin. De personer som fått mer serotonin blev känsligare för sött och beskt, och de som fått högre nivå av noradrenalin blev mer känsliga för surt och beskt.

Forskarna tolkar resultatet som att brist på signalsubstanser - den omvända situationen - borde göra deprimerade mindre känsliga dels för beskt, dels för sött eller surt beroende på vilken signalsubstans som saknas. Håller likheten även åt det andra hållet - så att deprimerade blir mindre känsliga - skulle det kunna vara möjligt att konstruera ett smaktest för deprimerade, som skulle kunna ge ledtrådar om vilken medicin som är lämplig. Åtminstone enligt forskarna; det finns flera faktorer, bland annat genetiska, som spelar in och ger individer olika känslighet för olika smaker, så jag vet inte hur de hade tänkt lösa det praktiskt.

Resultaten rapporterades den 6:e december i Journal of Neuroscience.

Det här är baserat på texten i (och researchen inför) ett kort inlägg som jag skrev för Science under min praktik där - det finns under rubriken "Random Samples" i det nummer som trycktes i fredags (den 15:e december). Tyvärr inte med namn under...


Länk
Science Random Samples

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, smak, depression

Genombrott i smärtforskningen

En enda jonkanal kan utgöra skillnaden mellan att känna smärta eller vara helt okänslig för den. Det rapporterar forskare i Nature idag.

Efter att ha hört talas om en pakistansk pojke som utövade "gatuteater" genom att sticka knivar i armarna och gå på glödande kol, och som senare dog efter att ha hoppat från ett hustak, lyckades forskarna spåra upp sex barn från tre besläktade familjer i samma klan. Inget av dessa barn kunde känna någon som helst smärta, över huvud taget. Orsaken visade sig vara mutationer i en viss gen - SCN9A - som kodar för jonkanalen Nav1.7. Mutationerna gjorde att kanalen inte fungerade, men barnen hade i övrigt helt normala nervsystem och reflexer. Forskarnas slutsats är att kanalen är helt nödvändig för att smärtsignalerna ska gå fram, och att läkemedel som blockar kanalen skulle kunna ge nya och bättre mediciner mot smärta med mindre biverkningar (eftersom barnen i övrigt var helt friska).

Resultatet är speciellt intressant för utvecklingen av behandlingar mot kronisk smärta, eftersom samma kanal är inblandad även där. Det öppnar också för undersökningar av orsaker bakom individuella variationer i smärtkänslighet hos friska personer - till exempel skulle små variationer i gensekvensen kunna göra kanalen lite mer eller mindre aktiv.

Länkar
Science NOW (*host, host* titta på vem som skrivit...)
Nature News
Artikeln i Nature (pren. krävs)
The relief of pain & suffering (webbutställning om smärtlindringens historia)

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, smärta, medicin

Metod för superstabilt glas kan ge nya mediciner

En forskargrupp från University of Wisconsin har utvecklat en metod för att ta fram superstabilt glas. Metoden kan få tillämpningar inom ett antal områden - till exempel kan den ge bättre mediciner.

Glas är inte bara genomskinliga skivor vi sätter i fönstren - det är också benämningen på en viss typ av material. I andra fasta material ligger atomerna (eller molekylerna) i god ordning, medan ett glas kan beskrivas som stelnad oordning. Polkagrisar är ett bra exempel; en färsk polkagris har en glasartad struktur som gör den seg - jämför det med en bit kandisocker (stora sockerkristaller). Men bit försiktigt; kandisockret är bra mycket hårdare. Suger du på två lika stora bitar, en av varje sort, kommer du märka att polkagrisen löses upp snabbare.

Just den skillnaden illustrerar också ett av medicinindustrins problem; att hitta en form för varje medicin som gör att den tas upp lagom snabbt i kroppen. Superstabila glasformer av ämnen skulle kunna ge mer hållbara mediciner och också tillåta användning av tidigare olämpliga (alltför instabila) ämnen.

Den nya metoden bygger på ångdeposition; att ämnet som ska bilda glas förångas, och sedan får kondensera och stelna i ytterst tunna lager. På så vis kan varje lager hinna uppnå ett mycket större mått av ordning än vad som annars vore möjligt. Närmare beskrivning finns i senaste Science Express (Sciences förpublicering på nätet).

Länkar
nyhetsrelease (via Eurekalert)
längre nyhetsrelease (University of Wisconsin)
Artikel (Science Express)

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, material

Samarbetande fiskar - av olika art

Samarbete finns även i djurvärlden - men sällan mellan djur av olika art. En studie som publiceras i tidskriften PLoS Biology dokumenterar ett sällsynt fall av samarbete - och kommunikation - mellan två olika fiskarter.

Den ena heter "roving coralgrouper" på engelska(Plectropomus pessuliferus) och är en stor fisk som jagar i vattnet runt korallrev. Den andra heter muräna och är en ålliknande fisk som jagar inne i korallrev. Om ett bytesdjur jagas av en coralgrouper kan det komma undan genom att smita in och gömma sig i korallrevet, och om samma bytesdjur istället jagas av en muräna kan det komma undan genom att simma ut i den öppna vattnet runt korallrevet.

Men tillsammans är groupern och muränan ett superbt jägarteam. Och de verkar veta vad de gör: de befinner sig i varandras sällskap betydligt mer än vad som kan förklaras av slumpen, och när en grouper känner för att jaga lockar den på muränan med en speciell huvudskakande rörelse (och hungriga groupers gör detta oftare än mätta groupers).

Länkar
artikel (PLoS Biology, fritt tillgänglig)
Science Now

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, biologi, fiskar, beteende

Pingat till intressant.se

Glöm inte Nobelföreläsningarna!

För den som eventuellt missat det, så är det alltså Nobelföreläsningar idag (de har faktiskt redan börjat). Den som inte kan ta sig till Aula Magna eller KI kan se föreläsningarna live på nätet via Nobelprisets hemsida - även efteråt, för den som inte kan idag. Samma gäller förstås för föreläsningen av litteraturpristagaren Orhan Pamuk, som hölls igår.

Schema:

Fysik (9:00 - 10:40, Aula Magna)
From the Big Bang to the Nobel Prize: the story of COBE by John C. Mather
CMB, COBE and Cosmology by George F. Smoot

Kemi (11:00 - 11:50, Aula Magna)
The Molecular Basis of Eukaryotic Transcription by Roger D. Kornberg

Ekonomi (12:15 - 13:05, Aula Magna)
My Kind of Macroeconomics: Modern Economies and their Policy Choices by Edmund S. Phelps

Fysiologi/medicin (13:45 - 15:30, Karolinska Institutet)
Gene Silencing by Double-Stranded RNA by Andrew Z. Fire
RNAi and Development in C. Elegans by Craig C. Mello

Fredspriset (Söndag 13:00, Oslo stadshus enb. för inbjudna)
Ingen titel angiven

Och som vanligt är det iallafall teoretiskt möjligt att hinna med alla föreläsningar på en dag. Om man nu får plats med så mycket information i huvudet.

Länk
Nobelföreläsningarna

En användarvänlig guide till komplex vetenskap

Jag snubblade idag över webbsidan/organisationen GreenFacts som ägnar sig åt att "översätta" och förklara vetenskapliga rapporter som är intressanta för allmänheten, men i allmänhet för komplexa för att kunna läsas av personer utan bakgrund i ämnet.

De har ett intressant grepp som jag inte sett nån annanstans - en trenivå-struktur där den första nivån ger de basala grunderna på enkelt språk, den andra nivån ger detaljer och den tredje nivån består av själva "källdokumentet"; den rapport (eller liknande) de förklarar. Från de enklare nivåerna är det lätt att ta sig till motsvarande sektion i de mer komplicerade nivåerna (via länkar). Texterna de själva producerar granskas av en vetenskapligt ansvarig kommitté ihop med en expertpanel, och innehåller sådan information som forskare är överens om (motsägande teorier rapporteras i en egen sektion i slutet).

Resultatet är lättillgängliga fakta, utan tillsatta åsikter. Möjligtvis en smula tråkigt, men pedagogiskt och tillförlitligt - vackert så.

Trettio studier på fem olika språk (engelska, tyska, franska, spanska och holländska) finns tillgängliga just nu.

Länk
GreenFacts

Andra bloggar om: vetenskap, vetenskapsjournalistik, information

Onlinekonferens om biovetenskap, vetenskaplig karriär och web 2.0

Sedan igår och till och med torsdag pågår ett intressant symposium om biovetenskap, vetenskaplig karriär och vetenskapskommunikation via web 2.0 - på nätet, öppet för alla (det enda som krävs är registrering). Inbjudna "talare" har lagt upp föredrag i form av video och/eller ljudfiler och pdf-presentationer. Dessutom kan deltagare lägga upp egna presentationer.

Mycket av innehållet är kanske inte så intressant för den som helt saknar kunskap om biologi. Men det finns också en sektion om vetenskapskommunikation och web 2.0 - och även en IRC-diskussion om hur web 2.0 kommer påverka vetenskaplig publicering.

Dessutom har tydligen Nature en ö i Second Life (undrar vad de tänkt göra med den) som symposiet har fått låna.

Att mötas på nätet är ett smart sätt att hålla konferens (kostar varken pengar eller restid). Å andra sidan ligger mycket av en konferens värde i de informella möten som uppstår under lunch, fikapauser, middag... och det missar man nog till stor del utan fysisk närvaro, tyvärr. Men det är bra mycket bättre än att inte kunna åka på konferens alls.

Och just det, hela symposiet organiseras av en grupp doktorander. På deras lediga tid - något man tenderar att ha ont om som doktorand.


Länk
Symposiet

Andra bloggar om: vetenskap, kommunikation, web 2.0

Matlagning ger bättre diet?

Unga som lagar sin egen mat äter också bättre. Bland annat får de i sig betydligt mer grönsaker än de som inte lagar mat.

Forskare från University of Minnesota har studerat matrelaterade vanor hos 1500 unga (18-23 år); hur de köpte och förberedde mat. En tredjedel av de som i hög utsträckning lagade sin egen mat åt också de fem rekommenderade portionerna frukt och grönt. Mindre än en trettiondel av de som inte lagade mat fick i sig motsvarande mängd grönsaker. "Matlagarna" var oftast kvinnor. Resultaten publiceras i decembernumret av Journal of the American Dietetic Association.

Så - innebär det att ökad matlagning skulle göra samhället nyttigare?

Frågan är om matlagning ger bättre diet - eller om önskemål om en bättre diet gör att man lagar mat oftare. Nu vet jag ju inte hur det är i USA, men i Sverige är det fortfarande bitvis svårt att få tag på färdigmat med mycket frukt och grönsaker (även om det har blivit mycket bättre de senaste åren). Vill man ha grönsaker är det nästan smidigare att laga själv (och i så fall skulle det alltså vara önskan om mer grönt, inte matlagningen i sig, som ökade intaget av nyttigheter).

Men som matlagningsvän vill jag så klart tro att ökad matlagning innebär att folk börjar bry sig mer om vad de faktiskt äter - när de ser vad som finns i det från början.

Länk
nyhetsrelease (via PhysOrg)

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, matlagning, diet, hälsa

Pingat till intressant.se

Hejdå Frankrike, hej England

Nu har jag kommit hem från Frankrike, packat upp, tvättat och packat om och åkt iväg igen. Puh.

Denna gång för att vara i Cambridge i två veckor. Jag ska göra tio (arbets-)dagars praktik på Science's Europakontor här, med start imorgon måndag. Vad det innebär rent praktiskt vet jag inte än, mer än att jag ska vara på nyhetsdelen av deras kontor, men spännande ska det iallafall bli.

Dessutom är Cambridge ett civiliserat ställe där man kan hitta ett B&B med trådlöst internet inkluderat i priset. Så förhoppningsvis blir det bloggande som vanligt.

Svårtolkade medicinetiketter

Två gånger dagligen - när är det? Luddiga uttryck och många siffror gör medicinetiketter svårlästa och får patienter att dosera fel, varnar den amerikanske medicinforskaren Michael Wolf.

Det är en sak att läsa och en annan sak att förstå - att en person kan läsa upp texten på etiketten som beskriver hur hans eller hennes medicin ska tas, betyder inte nödvändigtvis att denna person kommer ta rätt mängd medicin vid rätt tidpunkt. Att personen är välutbildad är inte heller en garanti. Det visar Wolfs studie (som gäller amerikanska mediciner, men jag kan tänka mig att problemet till viss del finns även i Sverige). Hälften av patienterna i studien missförstod minst en av fem etiketter. De som hade låg läskunnighet låg värst till; de missförstod fyra av fem etiketter.

Ett besvärligt uttryck var "två tabletter två gånger dagligen" - ett vanligt misstag var att tolka det som att man skulle ta två tabletter per dag. Problemet är inte att folk inte kan räkna, anser Wolf, utan att formuleringen är klumpig. Och ju fler siffror i en instruktion, desto oftare uppstod missförstånd. Liknande problem fanns även med patientutbildningsmaterialet - det innehöll alldeles för mycket information.

Läsförståelse handlar ofta om att bygga ihop rätt bilder av den information man får. Dubbeltydigheter gör informationspusslandet mycket svårare. Kanske borde intruktionerna illusteras med bilder?

Länk
Nyhetsrelease (via Eurekalert)

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, medicin, läsförståelse

Pingat till intressant.se

Adoptera en mikrob

Det här måste vara en av de absolut gulligaste vetenskapsrelaterade bloggar jag sett: "Adopt a microbe". En mikroorganism per dag presenteras, med ett (ofta roligt och fyndigt) tecknat porträtt och en kort text med uppgifter om var man kan hitta den och vilken typ av infektioner den orsakar.

Det är också ett exempel på en typ av skrivande om vetenskap som jag tycker passar väldigt bra i bloggform: serien (inte den teckande varianten, alltså, utan den som består av många inlägg kring samma tema). Ett annat exempel är bloggen "Molecule of the Day" som finns på Scienceblogs.com. Där är det istället en molekyl per dag som presenteras, med bild och en kort text om sammanhanget den förekommer i.

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, vetenskapsblogg

Sitta rakt inte bäst för ryggen

Att sitta ihopsjunken är inte bra för ryggen - det får de flesta lära sig redan när de är små. Sträck på dig, blir vi tillsagda. Men en upprätt sittställning kan vara skadlig även den, säger skotska och kanadensiska forskare.

Forskarna har använt magnetkamera (MRI) för att studera påfrestningar på ryggen i olika sittställningar, med hjälp av 22 frivilliga försökspersoner som kunde röra sig fritt. Tre olika positioner testades: ihopsjunken framåt, rakryggad eller avslappnat bakåtlutad med ryggen i 135 graders vinkel och fötterna i golvet (se BBC News' illustration).

Den rakryggade positionen belastade gav mest belastning på diskarna (mellankotskivorna, de man får problem med när man får diskbråck), och den hopsjunkna slet hårt på den nedersta delen av ryggraden. Bakåtlutat var bäst. Men så stor lutning som 135 grader gör det å andra sidan lätt att glida av stolen, så 120 grader kanske är mer praktiskt, tipsar forskarna.

Länk
BBC News

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, medicin, ergonomi, ryggen

"Rymden är tråkig"

Rymden är tråkig, tycker Expressens ledarskribent Ann-Charlotte Marteus. Och det enda roliga med Fuglesang är hans namn.

Eftersom problemet med långa bloggposter verkar finnas kvar, finns dagens post (om den, enligt Marteus, tråkiga rymden) här, via Google Documents.

Andra bloggar om: forskning, rymden, tråkig, Marteus

Pingat till intressant.se

Stressat vete ger mer akrylamid i brödet

Vete som vuxit på svavelfattig jord innehåller betydligt mer av det ämne som bildar akrylamid vid tillagning, säger engelska forskare.

De har odlat två veteskördar; en på svavelrik och en på i övrigt identisk, men svavelfattig, jord. Vete som vuxit i den svavelfattiga jorden gav 4.7 gånger mer akrylamid när det tillagades. Orsaken, föreslår en av forskarna, är att vetet stressas av att inte ha tillräckligt med svavel. Stressen skulle då få kväve som tas upp av plantan att bilda asparaginer (som bildar akrylamid ihop med sockerarter när vetet tillagas). Andra stressfaktorer kunna påverka vetet på liknande vis.

Resultatet publiceras i den vetenskapliga tidskriften Journal of Agricultural and Food Chemistry.

Länk
Nature News

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, mat, cancer

Människans DNA mer varierat än tidigare trott

Människor är mer genetiskt olika än vad vi tidigare trott. Många områden av människans DNA innehåller en varierande mängd kopior av olika gener. Där du har en enda kopia kan någon annan ha flera stycken, och tvärtom. Det rapporterar forskare i veckans Nature.

I den genetik som de flesta får lära sig i skolan finns varje gen, snyggt och prydligt, i en och endast en upplaga från varje förälder. Två gener för svart pälsfärg ger en svart kanin, två vita gener för vit pälsfärg ger en vit kanin och en av varje variant ger en grå kanin. Eller så är det vita, röda och rosa ärtblommor. Känns det igen?

Naturligtvis är det inte så enkelt i verkligheten, av diverse orsaker. Nu har en stor grupp forskare från en rad olika universitet hittat ytterligare ett skäl: gener i stora bitar av människans DNA kan finnas i flera kopior, vara försvunna eller 'bara' omkastade. Fenomenet kallas copy number variation, eller kopie-antal-variation i enkel svensk översättning. Det var redan tidigare känt, men det ansågs vara rätt ovanligt.


Länkar
Nature News
BBC News
New Scientist
National Geographic News

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, genetik, människan, DNA

Pingat till intressant.se

Bloggföredrag i Stockholm den 7/12

Den 7/12 klockan 13:00 (men på okänd plats) kommer bloggforskaren Gilad Mishne hålla föredrag om Applied Text Analytics for Blogs. Det är SICS, Swedish Institute of Computer Science, som har bjudit in så man skulle kunna gissa att det blir nånstans i Kista-trakten.

Det verkar kunna bli väldigt intressant. Lite om vad han gjort tidigare och gör just nu finns här.

Bloggerproblem

Om ni tycker det verkar ovanligt tyst beror det på att Blogger f n inte låter mig posta något som är längre än en mening.

UPPDATERAT 14:36: Den äter dessutom senare upp bitar av det den låter mig posta. Mystiskt.

Frukost för vetenskapsbloggare!

Tankesmedjan Eudoxa ordnar frukost för vetenskapsbloggare, den 14:e december 07:30-09:00 på Wenner-Gren Center (vid Norrtull) i Stockholm. Tanken är att bidra till ökad kontakt mellan de som bloggar om vetenskap, för att främja debatten om vetenskap:

"Bloggarna personifierar mediernas önskan om den engagerade läsaren, och ger vetenskapen möjligheten att få tillbaka den aktiva intresserade allmänheten. Den svenska vetenskapliga bloggosfären skulle dock kunna utvecklas mer. Det finns förhållandevis få bloggar om naturvetenskap och teknik. Den svenska bloggosfären är väldigt splittrad, vilket inte stimulerar till debatt eller feedback."

Så om du bloggar om naturvetenskap eller teknik, eller om du vill starta en blogg om det och få lite inblick i hur det är: anmäl dig till Waldemar Ingdahl eller Alexander Sanchez på Eudoxa, telefon 08 83 87 73 eller e-post info@eudoxa.se. Diskussion, inspiration och goodiebags utlovas.

Länk
Eudoxa

Andra bloggar om: vetenskap, teknik, bloggosfären

Vilka vetenskapsnyheter är mest intressanta?

Amerikanska Pew Internet & American Life Project har släppt en rapport om internet och vetenskapsnyheter. En växande skara amerikaner söker sig till internet för information om vetenskap, enligt rapporten - 40 miljoner har nätet som främsta källa till vetenskapsnyheter. Och klimatet står etta på listan över vad som är intressant.

Rapporten baseras på telefonintervjuer utförda i januari och februari i år med 2000 vuxna amerikaner (18 år och uppåt), varav 1447 var internetanvändare. Vissa siffor verkar också komma från tidigare rapporter som Pew (en tankesmedja eller "think tank" med fokus på hur internet påverkar samhället) gett ut.

Till att börja med, lite kritik. Det irriterar mig att de definierar "internet" som en enda källa - här ryms allt från chatt och bloggar till digitala varianter av tidskrifter. Jag hade gärna sett en uppdelning där till exempel tidningars nätupplagor var en egen kategori. Dessutom verkar det som om många frågor formulerats efter teorin att internet självklart är bra för folks vetenskapliga medvetenhet. Intrycket förstärks av att framställningen i sammanfattningen vinklar tolkningen ytterligare en bit åt "pro-internet"-hållet; ett exempel är påpekandet att folk som använder internet för att leta vetenskaplig information också använder andra internetkällor för att kontrollera det de hittar. Att de i lika stor utsträckning använder vanliga uppslagsverk och liknande "offline"-källor för att verifiera information de hittat på internet - den informationen hittar man inte förrän långt in i rapporten.

Med det sagt finns det ändå en hel del intressanta saker att plocka ut ur rapporten.

*Information om klimatförändringar är den mest intressanta kategorin av vetenskapsnyheter
Av sex möjliga kategorier av vetenskapsnyheter är klimatförändringar den kategori som flest (42%) anser vara mycket intressant och få (18%) anser vara ointressant. Universums uppkomst anses mest ointressant - däremot är rymden och utforskningen av den något som rätt många (41%) tycker är ganska intressant. Människans gener och DNA är näst mest intressant; 36% är mycket intresserade, 41% är ganska intresserade och 22% är ointresserade (säkert delvis på ideologiska grunder; 11% anger Bibeln och kyrkans som sin främsta källa till information om livets uppkomst).

*TV och internet är ungefär lika stora källor till vetenskapsinformation, men internet dominerar bland de yngre
Här skulle det vara intressant att ha svenska siffror att jämföra med, eftersom vi dels har färre TV-kanaler jämfört med USA (åtminstone färre TV-kanaler på modersmålet) och få men förhållandevis starka tidningar. Gissningsvis dominerar nog internet bland de yngre här också - de tenderar väl att i lägre utsträckning vilja betala för morgontidning och TV-licens...

*Främsta orsaken att använda internet som primär källa är att det är smidigt.
Exakt vad som ingår i "smidigt" är däremot inte specificerat i frågan. Internet verkar också vara främst de unga och välutbildades nyhetskälla. Men oberoende av inkomst och utbildning är de som använder internet som källa till vetenskaplig information mer positiva till vetenskap.

*De som följer ett (vetenskapligt) ämne noga tenderar i större utsträckning använda internet som primär informationskälla.
Inte så konstigt - att följa ett ämne noga innebär ofta att man har en stor informationsmängd att ta sig igenom. Möjligheten till nyckelordssökning, automatisk bevakning av ämnen, RSS-aggregering med mera ger internet ett stort försprång gentemot traditionella media i sådana situationer. Speciellt borde det gälla media som TV och radio där det är svårare att skumma informationen.

Länkar
Pew Internet (om rapporten)
nyhetsrelease

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, rapporter, vetenskapsnyheter, internet

Pingat till intressant.se

Ogiftigt bomullsfrö kan ge mat åt miljoner

Bomull odlas i mer än 80 länder och är en viktig inkomstkälla för minst 20 miljoner bönder. Som en biprodukt får man 1.65 kilo bomullsfrö för varje kilo bomull. Fröna är proteinrika men giftiga för människor. Med genteknik kan de bli ogiftiga, och ge mat åt uppemot en halv miljard människor per år.

Bomullsplantan producerar gossypol, ett gift som finns i så gott som hela plantan. De enda som tål det är idisslande djur, som kor. Men kor är förhållandevis dyra i drift; de äter ungefär tre gånger så mycket som höns i förhållande till hur mycket kött de ger.

Med RNA-interferens (samma teknik som gav Nobelpriset i medicin i år) kan man stänga av den gen som producerar gossypol. Då sänks halten av giftet i fröna med 98%, vilket gör dem ätbara för både människor och djur som höns och grisar. Det rapporterar en forskargrupp under ledning av Keerti Rathore vid Institute for Plant Genomics and Biotechnology vid Texas A&M University i veckans nummer av PNAS.

Avstängningen är ärftlig, men forskarna vet ännu inte hur stabil den är över många generationer. De hoppas också kunna tillämpa samma teknik på en annan tänkbar matväxt, azurärt (eller plattvial), som äts som nödmat i vissa asiatiska och afrikanska länder - trots att den innehåller ett nervgift som gör folk sjuka.

En av de mest intressanta aspekterna med det här försöket är, som det mycket riktigt påpekas i Nature News artikel, att genteknik av det här slaget inte innebär att någon främmande gen introduceras i växten. Det är ju annars en av de vanligaste invändningarna mot genmodifierade grödor. Istället stängs en gen som redan fanns av, vilket borde vara mer acceptabelt för många.

Bomullsfröna ska ha en nötaktig smak och kunna rostas och saltas alternativt malas till mjöl som kan ge ett proteiintillskott i till exempel bröd.


Länkar
Nature News
PNAS (artikeln online senare i veckan)

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, genteknik, svält, mat

Pingat till intressant.se

Pääbos neandertaldata släppta

Veckans vetenskapsnyhet lär bli den "första analys" av DNA från neandertalare som svenskfödde Svante Pääbo och hans kollegor utfört. Resultaten publiceras i veckans Science och Nature

Redan tidigare i sommar, när nyheten om sekvensering av neandertalgenomet släpptes, talades det om en analys av en miljon baspar neandertal-DNA som var på gång. Nu har Svante Pääbo (som forskar vid Max Planck-institutet för evolutionär antropologi) och hans kollegor släppt sina första resultat, med artiklar i både Nature (Pääbos grupp) och Science (Pääbos kollega Rubin, som gjort en självständig analys). Det är naturligtvis en stor vetenskapshändelse, men också antagligen en rätt bra publikdragare för båda tidskrifterna. Något som Nature uppenbarligen har fattat (de har en samling med intressanta relaterade länkar och själva artikeln; allt fritt tillgängligt) men Science kanske har missat - där går det bara att läsa själva artikelsammanfattningen, precis som för alla andra artiklar.

Resultaten finns att läsa nästan överallt: jämförelser med genomen från schimpans och människa visar att människor och neandertalare skildes åt för ungefär 500000 år sedan (Pääbo) respektive 370000 år sedan (Rubin). Rubins grupp rapporterar att människor och neandertalare var 99.5% lika, och Pääbos grupp har räknat ut att ungefär 8% av skillnaderna mellan människans och schimpansens genom har uppstått efter att människor och neandertalare skildes åt.

Viktigt att minnas är dock att det här bara är ett litet steg, en tretusendel av hela neandertalgenomet. Det är i första hand ett bevis på att det faktiskt går att sekvensera så gammalt DNA, något som fram till inte allt för många år sedan ansågs omöjligt. Gissa om det kommer bli cirkus när hela genomet släpps.

Men det finns många intressanta sidospår också. Ett är att trevägsjämförelser mellan människa, schimpans och neandertalare gör det lättare att peka ut just de gener som är unika för oss - de gener som uppstått efter att vi skilts rån neandertalarna och som gjort oss till (moderna) människor. Ett annat är att sekvenseringen är en stor PR-händelse för sekvenseringsmetoden Pyrosequencing; en metod som utvecklats av svenske Pål Nyrén.

Länkar
Science Now
artikeln i Science (pren. krävs)
Nature Webbfokus (på neandertalgenomet)
artikeln i Nature (fritt tillgänglig)
Dagens Nyheter
New York Times

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, människan, historia, genetik

Pingat till intressant.se

Ute och reser

Nu åker jag till Frankrike i två veckor, för att vara på samma labb jag var på i somras. Det lär bli färre bloggposter än vanligt eftersom jag
a) inte har nåt internet alls på kvällar och helger och b) inte fick internetuppkoppling förrän efter 14 dagar när jag var där senast... och inte vet hur lång tid det tar att få det denna gång.

Eftersom jag dessutom fått en del kommentarspam de senaste dagarna tar jag bort möjligheten att kommentera anonymt tills jag kommer tillbaka.

UPDATERAT Fredag 17/11 kl 22:50. Oj, lågbudgethotellet som jag bor på har trådlöst internet. Svindyrt trådlöst internet. Men ändå.

Bloggtips

Ny vetenskapsblogg - en forskares betraktelser. Bloggen tillhör Erika som är doktorand i immunologi på Karolinska Institutet, och som precis som jag gillar att skriva om vetenskap (vi går KI-kursen Populärvetenskaplig Kommunikation ihop just nu).

Bra skriver hon också. Kolla själva får ni se.

Trådlös ström kan vara möjligt, säger forskare

Det kan vara möjligt att skicka "trådlös ström" över avstånd stora som ett vanligt rum - utan att få problem med magnetfält. Det säger Marin Soljačić, professor i fysik vid MIT. Än så länge har han och hans grupp dock inte visat att det fungerar i verkligheten.

Vissa nyheter bör inte presenteras runt den första april, för de är så pass osannolika att ingen kommer tro på dem. Att det skulle kunna vara möjligt att driva elektriska apparater med trådlös ström... det är en nyhet som definitivt hör hemma i första-april-kategorin. Men trots det verkar det vara sant.

Inspiration
Marin Soljačić stördes av att hans mobiltelefon varnade när den började få ont om batteri; det skedde ofta mitt i natten för att han glömt sätta telefonen i laddaren. Irritationen fick honom att fundera över om det inte skulle gå att ladda mobilen trådlöst.

Att det går att överföra ström utan kablar är välkänt; det sker till exempel i elmotorer. Det går att skicka energi som laserstrålar, men det kräver att inget kommer i vägen. Man kan också skicka radio- eller mikrovågor och fånga upp dem med en antenn. Problemet är att det dels är ineffektivt - vågorna tenderar att sprida sig i alla riktningar - och att det dessutom kan vara farligt. Därför sitter vi fortfarande i våra sladdhärvor.

Resonans är nyckeln
Men, hävdar Soljačić och hans kollegor; det går faktiskt att överföra energi på trådlös väg utan att få problem med strålning. Nyckeln är att utnyttja något som kallas resonans. Enkelt uttryckt är det ett fenomen som får objekt att vibrera när de utsätts för vissa frekvenser - sådana frekvenser som förstärks på ett optimalt sätt av objekets struktur. I vardagliga fall kan det vara ljud, eller rörelser. Resonans är inte alltid önskvärd, den kan vara störande eller i svåra fall till och med få objektet att gå sönder (tänk bro som sätts i svängning).

Två objekt som får resonans av samma frekvenser kan kopplas starkt till varandra. Kombinerat med egenskaperna hos en speciell sort av objekt, som forskarna kallar "icke-strålande objekt med långlivad resonans", kan det användas för att överföra energi. Två sådana speciella objekt kan nämligen tunnla energi mellan sig. Om inget annat i närheten har samma resonans kan det ena objektet användas för att överföra energi till det andra, i princip utan att påverka resten av sin omgivning. Det ska fungera över ett avstånd på 3-5 meter, men också gå att skala upp.

Fungerar i teorin
Än så länge fungerar tekniken bara på pappret och i simuleringar, några test i verkligheten har inte gjorts. Men det verkar seriöst; ingen MIT-forskare skulle sätta sin karriär på spel på det här viset utan att ha något att komma med (och American Institute of Physics skulle knappast gå ut med en nyhetsrelease om de trodde att det var en bluff). Frågan är om det går att omsätta i verkligheten - tekniskt och ekonomiskt - och hur lång tid det tar.

Forskningen kring detta presenterades vid AIP Industrial Physics Forum igår.

Länkar
nyhetsrelease (via PhysOrg)
BBC News
Science Now
Marin Soljačićs hemsida

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, teknik, fysik, uppfinningar

Pingat till intressant.se

Tröjan som ger ljud åt luftgitarren

Australiensiska forskare har tagit fram luftgitarristens dröm - en tshirt som översätter rörelser till gitarr-riff.

Goretex i all ära, men nutida textilforskning kan göra mer spännande saker än så. Det visar forskare vid australiensiska forskningsbyrån CSIROs avdelning för textil- och fiberteknologi med sin nya tröja, som både är klädesplagg och instrument. Den som bär tröjan "spelar" genom att flytta den ena armen för att ta ackord, och flytta den andra armen för att spela på luftgitarrens "strängar". Tröjan innehåller en sensor som, med trådlös koppling till en dator, låter specialgjord programvara översätta rörelser till ljudsnuttar.

Utvecklingen krävde tätt samarbete mellan forskare inom vitt skilda områden; programmering, kemi, elektronik, textilteknologi - och musikkomposition. Allt detta arbete för en dyr leksak? Nej, inte bara. Ingenjören och forskaren Dr Richard Helmer, som lett projektet, förklarar: "Tekniken - som går att anpassa till nästan vilken typ av plagg som helst - förflyttar kläder från deras traditionella roller som skydd och modeuttryck in i underhållningsvärlden och en mängd andra tillämpningar inkluderat utveckling av kläder som kan övervaka fysiska förändringar". Smarta kläder, alltså.

En tröja som talar om för mamma när du fryser - eller INTE fryser? En tröja som talar om när du borde ta av den igen och gå in i duschen? Det vore ju extra coolt att kombinera den här tekniken med Philips tröjor med inbyggd ljusgrafik (Vetenskapsnytt 30/8). Undrar om det skulle gå att göra en luftgitarrtröja som visar en bild på den gitarrist som du spelar mest likt just nu? (En tröja som visar smileys eller ändrar text efter humör vore rätt kul det med, i all enkelhet)

Till BBC säger samma Richard Helmer att tekniken skulle kunna användas till smarta sportkläder som talar om vad man gjorde rätt och fel. En golftröja som rättar till swingen, någon?

Länkar
nyhetsrelease (CSIRO, via ScienceDaily)
Podcast och videointervju om tröjan, från CSIRO
BBC News

Andra bloggar om: forskning, teknik, textil, kläder, musik

Pingat till intressant.se

Kreativa namn på gener orsakar problem

En tjugondel av alla mänskliga gener har fått sitt namn efter motsvarande gener hos bananfluga (gener som upptäckts innan de mänskliga generna). Eftersom vissa av fluggenerna fått fantasieggande namn som "Sonic hedgehog" eller "Lunatic Fringe" kan denna adoption av namn ställa till med problem - speciellt i engelskspråkiga länder. För vem vill få höra att de lider av en mutation i "galna frans"-genen?

Det finns många gener. Påståendet kan tyckas självklart, men kan vara värt att hålla i huvudet när man ger sig in på området gener och deras beteckningar. För den som forskar inom genetik blir det många namn och funktioner att hålla i huvudet. Det har fört med sig att många gener som upptäckts hos bland annat bananfluga (genetikernas älsklingsdjur) fått namn som Lunatic Fringe, Sonic Hedgehog och Glassbottom Boat - unika namn som sticker ut och är lätta att komma ihåg.

Kanske är det också ett utslag av ren upptäckarglädje. Fenomenet med konstiga namn har funnits rätt länge - tänk bara på alla de märkliga latinska beteckningar som finns på djur och växter. Vad sägs till exempel om Vampirotheuthis infernalis - vampyrbläckfisk från helvetet?

Men bläckfisken kommer förbli bläckfisk, och knappast bekymra sig om eventuella mindre smickrande beskrivningar - till skillnad från gener med viktig funktion, som kan finnas nästan oförändrade från bananfluga till människa. Och det som kan vara ett fungerande, om än en smula fantasifullt, namn på en flugas gen kan bli en väldigt opassande term att använda i praktiska medicinska sammanhang är människor är inblandade.

Protester mot olämpliga genbeteckningar har vuxit sig allt starkare, främst från medicinsk personal som har kontakt med patienter, och efter en het debatt har nu HGNC (HUGO Gene Nomenclature Committee, som bestämmer vad mänskliga gener ska kallas) beslutat att anta ett slags kompromiss: symboler för gener förblir desamma, och olämpliga namn ska "så långt det är möjligt" ändras till en lämpligare form.

Röster i debatten:

februari 2006: Murray Feingold (om medicinska syndrom)
"Naming a syndrome after an arcade game, a tire, or a puppet is not acceptable terminology from an intellectual and scholarly point of view."

mars 2006: Mark D. Ludman (svar till Feinglod, utvidgar till gennamn)
"Our colleagues in gene discovery, who may be more removed from the bedside, have chosen to be quite whimsical in the names for many genes, often those with homologs in other species such as mouse and Drosophila. I personally dread the day when I will have to counsel a family who has had a child born with spondylocostal dysostosis and have to explain to them that a mutation has been found in a copy of their lunatic fringe gene [...] Perhaps it is time that the HUGO committee be tasked with eliminating inappropriate, insensitive, and pejorative names as well as giving unique ones."

juni 2006:
M. Michael Cohen Jr (också om genbeteckningar, i översättning:)
1) forskare vill komma ihåg namnen på mängder av gener hos bananflugor och möss
2) de har inte med människor att göra
3) trots att namnet är nedsättande och respektlöst när det används i mänskliga sammanhang är det redan etablerat i vetenskapliga sammanhang och är mycket svårt att ändra eller göra sig av med

Diskussionsformulär hos HGNC

Länkar
artikel i New York Times
HGNC Nome News

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, medicin, nomenklatur, gener, genetik

Pingat till intressant.se

Vegetarianer luktar sexigare

Vegetarianers kroppslukt är mer attraktiv, mer behaglig och mindre stark. Det säger två tjeckiska forskare som låtit kvinnor jämföra kroppslukten från män på köttfri diet med kroppslukten från män som ätit kött.

Det sägs att köttätare luktar, men ingen har testat det vetenskapligt - förrän nu. Och resultatet av undersökningen är att de vegetarianer och veganer som klagar på illaluktande köttätare faktiskt kan ha rätt. Studien publiceras i oktobernumret av den vetenskapliga tidskriften Chemical Sciences.

Forskarna bakom undersökningen, Jan Havlicek och Pavlina Lenochova från Univerzita Karlova i Prag, rekryterade 17 manliga studenter i 20-årsåldern. De delades upp i två grupper; en som fick äta kött och en som inte fick. Dessutom fick de en lista på 33 rätter som de var tvungna att välja minst en rätt från varje dag. Listan fanns i två versioner, och skilde sig bara åt genom köttinnehållet i rätterna. Denna diet fick männen hålla i tio dagar (fas 1), sedan fick de under ytterligare fyra dagar (fas 2) bara äta mat som forskarna försåg dem med. Köttätarna konsumerade 200 gram kött per dag under fas 2.

Förutom dietlistorna fick alla männen avstå från mat med känd negativ påverkan på kroppslukt; lök, vitlök, chili, peppar, vinäger, mögelost, kål, rädisor, syrade mjölkprodukter och inlagd fisk. De fick inte heller använda parfym, deodoranter (inklusive antiperspiranter), rakvatten eller (parfymerad) duschtvål, och var tvungna att avstå från alkohol, droger och tobak. Under försökets andra fas blev de alla försedda med samma oparfymerade tvål, en ren doftfri bomulls-tshirt samt bomullskuddar att bära fasttejpade i armhålorna under det sista dygnet efter att de duschat (och undvikit all tvål, till och med den oparfymerade tvål de tidigare fått).

Proceduren repeterades en månad senare, och samtliga deltagare i de båda grupperna bytte till den andra gruppen (köttfri respektive köttinnehållande diet).

Lukten från bomullskuddarna - intensitet, behaglighet, seuxell attraktivitet och maskulinitet - bedömdes av trettio kvinnor i tjugoårsåldern, på en sjugradig skala. Resultatet: de män som inte ätit kött hade mer behaglig och attraktiv kroppslukt. Dessutom var deras kroppslukt svagare.


Intressant. Jag har hört åsikten att köttätare luktar förut, men jag har aldrig vetat vad jag ska tro. Det verkar vara en noggrant upplagd studie i alla fall. Och forskarna anger specifikt, i slutet på artikeln, att de inte själva är vegetarianer (det är inte jag heller, om nu någon undrar).

UPPDATERAT 12/11 (kl 14:12): Minsann. Det ser ut som om någon på TT läser Vetenskapsnytt. Åtminstone just den här posten; se resultatet i Önrnsköldsviks Allehanda. (Visst, det skulle kunna vara en slump. Men jag postade precis innan kl 10, och TT-artikeln kom ut på nätet 15.36 samma dag. Forskningsartikeln var från förra numret av Chemical Senses - inget man bara snubblar över; jag har inte heller sett några nyhetsreleaser om den - och jag hade två träffar från ett TT-ipnummer i min trafiklogg.)

Länk
artikeln (Chemical Senses, kräver pren.)

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, människan, mat, vegetarisk, kött, lukt

Pingat till intressant.se

Spindelbett heta som chili

Fågelspindlars bett lär göra ont. Nu vet forskarna varför: ämnen i spindelns gift fungerar på samma sätt som det "heta" i chilipeppar.

Chilipeppar har utvecklat sin "hetta" för att slippa bli uppäten. Samma strategi finns hos flera olika matväxter; till exempel vitlök (se Vetenskapsnytt 31/5 2005: Hur vitlöken fick sitt "bett"). I båda fallen är det ett ämne i växten som reagerar med värmereceptorer på tungan. Det tolkar hjärnan som brännande värme - en klar varningssignal till den som äter.

Uppenbarligen har fler kommit på samma smarta strategi. Forskare från University of California, San Francisco, har undersökt vad som finns i giftblandning hos spindeln Psalmopoeus cambridgei (spindelgift, liksom andra djurs gift, består oftast av en blandning av ämnen). Bland annat fann de tre sorters molekyler som aktiverar värmereceptorn TRPV1, samma receptor som aktiveras av chili och av värme. Det resultatet publiceras i Nature idag. Gift från åtminstone en annan fågelspindel, eller tarantel som de också kallas, aktiverar också samma värmereceptor - och därför tror forskarna att många spindlar i familjen kan ha samma förmåga.

Länkar
National Geographic News
New Scientist
artikeln (Nature, pren. krävs)
kommentar till artikeln (Nature, pren. krävs)

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, djur, spindel, smärta

Pingat till intressant.se

Vi får det (allmänbildade) samhälle vi förtjänar

Nästan var fjärde svensk tror att astrologi är en vetenskap, och drygt var sjunde tror att intelligent design är en vetenskap - enligt föreningen Vetenskap&Allmänhets rapport "Allmänhetens syn på vetenskap 2006". Förskräckande? Ja, det är klart. Förvånande? Nej, det tycker jag inte.

Rapporten finns här. Den korta varianten: tusen personer är tillfrågade om sina attityder till vetenskap (få unga, nämns det i en bisats, men hur många "få" är kan jag inte hitta). De omdiskuterade siffrorna kommer från de svarandes bedömningar (på skalan 5-1; "i högsta grad vetenskapligt" - "inte alls vetenskapligt") av vetenskapligheten hos intelligent design och astrologi. ID definieras som "studiet av arter utifrån tanken att världen inte kan ha uppstått spontant utan har formats med hjälp av en högre makt" och astrologi som "Studiet av stjärnteckens inverkan på våra liv".

OK, första reflektionen: det var väl en förbannat klantig formulering! Eller är det bara jag som tycker att "studiet av stjärnteckens inverkan på våra liv" antyder att stjärntecken påverkar våra liv och ger en legetimitet till stjärntecken som de inte förtjänar - utan att egentligen ge någon information? Vad sägs om "studien av hur planeterna bestämmer våra personlighetsdrag och det som händer oss dagligen"? Eller "studien av stjärnteckens inverkan utifrån tanken att planeterna styr vad som sker i våra liv"? Inte tror jag att det skulle bli några 23% som tyckte att det var vetenskap. Man får de svar man förtjänar.

Det roliga är att det på ungefär samma ställe i rapporten uttrycks en viss förvåning över att så många vet vad intelligent design, med den adderade funderingen "Det kan också vara så att den förklaring som gavs till ämnet [...] räckte för att de flesta skulle anse sig kunna göra en bedömning av vetenskapligheten även om de inte hört talas om begreppet tidigare". Då borde kanske någon inblandad kunna kommit på idén att även förklaringen om vad astrologi/stjärntecken är skulle innehålla nog med information för att de svarande skulle kunna avgöra vetenskapligheten.

Jag undrar hur många som ens vet hur man tar fram ett horoskop (och då menar jag inte bara födelsehoroskop, utan även horoskop av den sort som "gäller för den närmaste månaden)? Det är inte så himla lätt att bedöma vetenskapligheten när man inte vet hur det går till. (jag kan tänka mig: "Umm... jo, det har med planeter att göra på nåt sätt. Och planeter är ju rymden, så det är vetenskap")

Och inte är jag speciellt förvånad över att så stor andel unga kvinnor (16-19) tror att astrologi är en vetenskap. Horoskop finns i så gott som varenda jäkla tidning som riktar sig till tjejer, kvinnor och damer - och nästan bara där. Är man 16-19 år gammal är man definitivt ung nog att tro att om det finns i tidningen finns det sanning i det. Varför portförbjuder vi inte de förbannade horoskopen? (Ok, ok, tryckfrihet. Men hallå - självsanering?) Dessutom få unga, så generaliteten i just de siffrorna är väldigt suspekt - jag hade gärna velat se några felgränser på det där...

Men kanske kan det fungera som en väckarklocka: Folk i allmänhet har dåligt begrepp om vad vetenskap är, vad den vetenskapliga metoden innebär och vad falsifierbarhet innebär. Med tanke på bristen på diskussion om - inte information om - vetenskap tycker jag inte att det är så konstigt. Det räcker inte med att lära sig fackord och formler, plugga in DNA:s fyra baser eller kunna atommodellens alla skal inifrån och ut. Kunskap ger det kanske, men inte förståelse. Och det är förståelse som behövs.

Visst, vi kan ägna de närmaste åren till att hamra in "astrologi är inte vetenskap" i alla högstadieelever. En liknande undersökning kommer kanske ge snyggare siffor då - men knappast innebära att verkligheten blir så mycket bättre. Mer djupgående åtgärder krävs.

Jag tror inte heller på att lösningen enbart är "mer av kontakter och möten mellan forskarna och allmänheten" (jaha, på vilken arbetstid, undrar man som forskarstuderande). Vad sägs om mer och bättre vetenskap i skolan? Mer vetenskap i tidningen (och då menar jag inte larmrapporter) - inte bara med nyhetsvinkel? Och kanske ett och annat anslag enbart för att som forskare ägna sig åt populärvetenskap - på arbetstid...?

Länkar
Björn Thomasson Design, Techne, Cyniskt och Suburbia uttrycker varierande grader av förskräckelse över samma rapport. Björn funderar över hur mycket insikter man egentligen kan få från enkäter, och Waldermar (Techne) tar en annan typ av samhällsperspektiv än jag. Flera av dem verkar ha plockat tipset om rapporten från Neo blogg.

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, astrologi, intelligent design, samhälle, utbildning, statistik

Pingat till intressant.se

SvD + Rymdenidag = sant

SvD startar en "rymdblogg" för att uppmärksamma och följa Fuglesangs färd upp i rymden. Bloggaren är Dag Kättström som bloggat på "Rymden i dag" sedan 2004.

Entusiastrapportering för andra entusiaster. Varför inte? Det verkar finnas väldigt många rymdentusiaster i Sverige, och rymdnyheter hamnar sällan i tidningen sett från deras perspektiv. (Sett från synvinkeln att alla nyheter ska vara samhällsrelevanta tycker andra att det istället är för mycket rymdnyheter). Jag rör mig nog nånstans mittemellan. Det finns så mycket intressant vetenskap som inte hamnar i tidningen...

Men, iallafall, kul för Dag! Det är roligt att få skriva om det man brinner för, och han ska dessutom åka till Cape Canaveral för att följa allt på plats. För en rymdentusiast måste det ju vara julafton, fast bättre :)

Jag undrar också om Christer Fuglesang inte blir trött på uppmärksamheten - han har ju trots allt ett komplicerat och farligt uppdrag att koncentrera sig på. Fast jämfört med att behöva svara på frågan "Hur känns det" när hans uppskjutning för sjuttiofjortonde gången blir försenad är det kanske att föredra.

Länk
Dag Kätterströms rymdblogg på SvD

Andra bloggar om: rymden, rymdblogg, svd, fuglesang

Smakkänsliga lever ofta mer hälsosamt - och mindre

Supersmakare är mer känsliga för beskt, men också för sött och salt. Chili bränner starkare på deras tungor, och de är bättre på att skilja mellan olika fetthalter. Känsligheten påverkar också deras matintag, på gott och ont.

Lisa (Matälskaren) skriver om supersmakare och jag måste bara hänga på och fylla i, för det här är ett av jordens mest fascinerande ämnen; smakens vetenskap. Mina tidigare inlägg i höst:
18/9: Hur bittert brysselkålen och kaffet smakar beror på generna
24/10: Större känslighet för besk smak på hög höjd


Vad/vem är en supersmakare?
Det finns tre kategorier av känslighet. Ungefär hälften av alla människor är normalsmakare, en fjärdedel är lågsmakare och den resterande fjärdedelen är supersmakare. Fördelningen varierar världen runt; asiater, afrikaner och sydamerikaner är i större utsträckning supersmakare. Dessutom finns det en könsskillnad. Fler kvinnor än män är supersmakare. En enda studie som jag har hittat har räknat smaklökar hos både män och kvinnor, och säger att kvinnor har fler smaklökar. Jag har också sett flera spekulationer om att hormoner påverkar smakkänsligheten.
(Det har i sin tur en mängd intressanta implikationer; för barn som inte gått igenom puberteten, för menstruerande kvinnor vars känslighet skulle kunna variera under menstruationscykeln, för kvinnor som gått igenom menopaus... Påverkar hormontillskott som p-piller smakkänsligheten, till exempel? Men det får jag återkomma till när/om jag hittar mer forskning om det...)

Skillnaden mellan olika smakartyper brukar definieras i tätheten av smaklökar på tungan; en lågsmakare kan ha så få som 11 smaklökar per kvadratcentimeter och en supersmakare så många som 1100. BBC Science har ett enkelt litet femfrågorstest som avslutas med foton på olika smakares tungor (enligt testet är jag för övrigt supersmakare, men jag tror inte att säkerheten i indelningen är jättestor - jag skulle själv tro att jag är normalsmakare).

Supersmakare är mer känsliga för... allt, nästan.
Supersmakare brukar traditionellt och lite handviftande sägas vara "mer känsliga för beskt". Det är dock inte hela sanningen. Supersmakare verkar också tycka sämre om sura smaker (dvs antagligen uppleva sura smaker som starkare), och känna starkare saltsmak. Eftersom smaklökar också är kopplade till känsel i form av så kallade trigeminala nerver, känner supersmakare mer av "retande" ämnen som alkohol och chilipeppar (capsaicin) - antagligen upplever de till exempel även ingefärans hetta och vitlökens brännande smak som starkare eftersom dessa ämnen "bränns" av samma orsak. Och eftersom samma nerver känner av temperatur upplever de även varmt som varmare.
(Ni som läst inlägget om bitter smak där jag tog skillnaden mellan mig och min sambo som exempel: samma skillnad finns i att dricka varma drycker - jag har oftast hunnit tömma min tekopp när sambon tycker att hans te har svalnat nog för att vara drickbart).
Fler "känselnerver" innebär också att supersmakaren känner större skillnad mellan olika fetthalter (det har främst med "munkänsla" att göra och sträcker sig alltså även till konsistens i allmänhet).

Lisa/Matälskaren uttrycker det faktiskt väldigt bra:

"Man kan likna supersmakarens tillvaro vid att leva i ett smakuniversum upplyst av skränigt bländande neonljus istället för det milda skenet av stearinljus."

Kopplingar mellan smakkänslighet och hälsa
Många nyttiga grönsaker smakar beskt, och det finns också flera undersökningar som visar att supersmakare äter färre grönsaker. Barn är oftare supersmakare än vuxna, enligt vissa, (jag har inte hittat några vetenskapliga studier, bara påståenden från BBC och en medicinsk nyhetstidskrift) och det skulle kanske delvis kunna förklara den spridda åsikten om att barn tycker sämre om grönsaker (jag har ingen aning om ifall den är sann, jag har bara mig själv att gå på och jag har alltid gillat grönsaker). Men man ska inte glömma att barnen själva inte helt avgör vad de äter; föräldrarnas åsikter och vanor lär spela stor roll. Frågan är hur stort värde tester av vad barn tycker om olika grönsaker egentligen har.

Men att vara supersmakare kan trots det kanske vara fördelaktigt för hälsan. Lågsmakarbarn verkar åtminstone äta mer fett och kanske mer sött än vad supersmakarbarn gör (och få fler hål i tänderna). Och ickesmakande medelålders kvinnor är oftare överviktiga. Det finns också kopplingar mellan smakarstatus och alkoholism: ickesmakare tenderar att ha fler alkoholister i släkten, medan supersmakare tenderar att ha fler alkoholister och deprimerade i släkten. Å andra sidan finns det funderingar om att supersmakare ska vara skyddade mot alkoholism genom att tycka sämre om alkohol (eftersom de känner alkoholsmaken starkare) men med tanke på att det enda test jag har hittat gjorts på öl (som är beskt, särskilt för supersmakare) är jag inte säker på hur det ska tolkas (supersmakarna gillade i allmänhet inte ölens beska)... det finns ju många andra sorters alkoholdrycker. Sammanfattat verkar supersmakare både leva mer och mindre hälsosamt. Kanske äter de mindre grönsaker, men de verkar inte få hål i tänderna lika ofta och blir inte lika ofta feta - om man ska tro forskningen (det handlar ofta om små studier, vilket kan göra det tveksamt att dra för starka slutsatser).

Sedan ska man inte glömma att upplevelser och minnen (både goda och dåliga) påverkar vad varje person tycker om smak. Men det ämnet får jag lämna till en annan gång.

Länkar: se texten

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, genetik, smak, mat, hälsa

Pingat till intressant.se

Huvudlöss i hetluften

Huvudlöss kan dödas utan kemikalier, med hjälp av en hårtorksliknande apparat som forskare i Utah har utvecklat - "LouseBuster".

Varje höst får mängder av dagisbarn och skolbarn huvudlöss. Trots att det inte beror på dålig hygien finns skamstämpeln ofta kvar. Behandlingarna är inte heller alltid effektiva, dels för att lössen utvecklar resistens mot de vanliga lusschampona och dels för att behandlingarna inte alltid utförs på rätt sätt.

Kemiska behandlingar tar dessutom inte död på alla lusägg säger forskarna (något som Apoteket inte verkar hålla med om, men jag har å andra sidan inte så god koll på vilka lusmedel som används i USA). Istället vill de slå ett slag för - luft. Inte vilken luft som helst, utan varm, extra torr luft som torkar ut både löss och ägg. En behandling på 30 minuter ska räcka. Resultaten av en jämförelse mellan den nya tekniken och fem andra tekniker publiceras i senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Pediatrics.

Apparaten ser ut som en dammsugare, med ett kammunstycke på slangen, men blåser ut luft snarare än suger in. Munstycket används för att komma nära hårrötterna - mycket viktigt, säger forskarna. Dessutom är en vanlig hårtork för varm och ger inte tillräckligt stort luftflöde för att vara effektiv. Å andra sidan har de goda skäl att understryka hur effektiv deras apparat är; utveckling och testning av LouseBuster kostade en halv miljon dollar, och den amerikanska försäljningen av lusschampo går på 160 miljoner dollar varje år.

Forskarna har startat ett företag, Larada Sciences, som ska sälja LouseBuster (inom två år ska den finnas på marknaden). Förhoppningsvis gör de tillräckligt bra förtjänster för att kunna skicka forskarnas familjer på en välförtjänt semester. Barnen till en av forskarna valde själv att bli smittade med löss och sedan behandlade. Och en annan av forskarna skriver i artikelns avslutande tackdel att han vill be sin fru om ursäkt för att han (ännu en gång) råkat smitta henne med huvudlöss...

Bild från nyhetsreleasen

Länkar
nyhetsrelease (via EurekAlert)
artikeln i Pediatrics (pren. krävs)
Sveriges Läkarförbund om huvudlöss och behandling

Andra bloggar om: forskning, medicin, barn, huvudlöss

Pingat till intressant.se

En självmedveten elefant

Elefanter, eller snarare en specifik elefant, klarar ett av de grundläggande proven på medvetande och självmedvetande - att känna igen sig själv i spegeln. Det rapporterar forskare i senaste numret av PNAS. Därmed skulle elefanter kunna vara ett av de ytterst få djur som verkar ha en egen identitet - ett "jag".

En av den senaste veckans mest omskrivna vetenskapsnyheter är "elefanter känner igen sig själva i spegeln" - bland annat har Vetenskapsradion nämnt det, och det har skrivits i ett gäng engelskspråkiga nyhetstjänster och tidningar (se länklistan).

Tyvärr hamnar den i mitt tycke intressantaste frågan - hur mäter man egentligen medvetenhet? - lite i bakgrunden.

Vi vet inte mycket om medvetande; hur det uppstår, var det "sitter" (hjärnan verkar sannolikt, javisst, men var i hjärnan?) eller egentligen precis vad det är. Det finns många gissningar och teorier, men få solida svar. Därför blir det också svårt att mäta medvetenhet.

Ett av de mer kända testen på medvetenhet är just spegeltestet - att visa förmåga att känna igen sig själv i en spegel. Det utvecklades 1970 (enligt Wikipedia) av psykologen Gordon Gallup. Fram till för ett par år sedan hade bara människor och ett fåtal ap-arter klarat spegeltestet, år 2001 rapporterades att även delfiner kan klara det. Testet går i korthet ut på att låta personen/djuret få möjlighet att lära sig hur en spegel fungerar, och sedan måla ett märke på ett ställe på personens/djurets kropp, på ett sådant sätt att märket inte kan ses utan spegelns hjälp. Om personen/djuret petar på märket, vrider sig för att kunna studera det eller på ett liknande sätt visar sig vara tydligt medveten att märket sitter på den egna kroppen anses han/hon/den/det ha passerat testet. Det finns i princip fyra stadier:

1) socialt beteende - att försöka hälsa på och interagera med den i spegeln
2) fysisk inspektion - att titta t ex bakom och under spegeln
3) upprepat "spegeltestande" beteende - i princip att göra saker framför spegeln för att undersöka om eller bekräfta att "den i spegeln" gör likadant, och att inse hur en spegel fungerar
4) insikten att den som syns i spegeln är en själv - det steg som verifieras med märket.

Tanken är alltså att testet med märket inte genomförs förrän personen/djuret verkar ha insett hur spegeln fungerar - om inte han/hon/den/det har en idé om vem som syns i spegeln har märket inget bevisvärde.

Spegeligenkänning har kopplats till förmåga till empati - spegeligenkänning och sympatiförmåga utvecklas ungefär samtidigt hos små barn - och förknippas således åtminstone delvis med social förmåga.

Elefanter har genomgått spegeltestet förr, utan att ha klarat det, men då användes betydligt mindre speglar. Den här gången användes en "elefantsäker" (bara ordet får mig att le) på ungefär 2,5 gånger 2,5 meter som lät elefanterna se sig själva i helfigur. Tre elefanter deltog i försöket. De fick först möjlighet att bekanta sig med spegeln och visade många tecken på att vara väldigt intresserade av den. De visade aldrig några tecken på att uppfatta elefanten i spegeln som en annan elefant, däremot var två av de tre väldigt nyfikna på själva spegeln (försökte krypa under, klättra över väggen, sticka snabeln över kanten).

Elefanterna undersökte spegeln bland annat genom att undersöka sin kroppar framför den och ta med mat och äta den framför spegeln. Efter att de bekantat sig med spegeln på så vis fick alla tre ett synligt märke målat under höger öga och ett färglöst märke målat under vänster öga. En av de tre elefanterna visade mycket tydligt nyfikenhet på själva märket (det synliga), genom att röra vid det med snabeln och röra sig inom och utom synhåll för spegelbilden. det osynliga märket ägnades ingen uppmärksamhet.

De andra två elefanterna visade aldrig några tecken på att "fatta" själva märktestet; de visade inget intresse för märket. En av tre är inte så dåligt som det kan låta - i vissa studier klarar bara hälften av alla schimpanser det motsvarande testet. Men faktum kvarstår att det är en elefant som hittills klarat testet. Innan det går att säga med säkerhet att elefanter som art har självmedvetande behövs det fler tester.

Hoppas dessa tester görs snart. Medvetande är fortfarande en av våra stora gåtor. Att bevisligen hitta medvetande hos en art som är helt skild från människan (på ett mycket mer tydligt sätt än apor)... det är nästan som att hitta liv på Mars. (Eftersom elefanter, till skillnad från delfiner, har förmågan att peka på märket blir resultaten från elefanter betydligt mer tillförlitliga och lättolkade - och därmed viktigare)

Länkar
Nature News
Science Now
nyhetsrelease (Science Daily)
Vetenskapsradion
BBC Science
National Geographic News
artikeln i PNAS (kräver pren.)

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, medvetande, djur, elefanter, spegeltest

Pingat till intressant.se

Har vi neandertalare i släkten?

Upptäckten av fossil som ser ut som hybrider mellan neandertalare och moderna människor ger ny fart åt spekulationer om ett gemensamt förflutet.

Neandertalare levde under flera tusen år i samma områden som den moderna människan. De skulle därför kanske kunna fått barn ihop - idén om neandertalare som våra eventuella förfäder är inte ny. Men bevisen är få, och enbart fossil räcker inte för att övertyga vem som helst. Förutom fossilstudier har två studier av mitokondrie-DNA från neandertalfossil utförts, och ingen av dem pekar på att neandertalare skulle bidragit med gener till den moderna människan.

De nya fossilen
Fossilen som kan vara hybrider mellan neandertalare och moderna människor hittades i en grotta i södra Rumänien. Med hjälp av kol-14-datering fastställdes deras ålder till ungefär trettiotusen år. Det passar med teorin om att de skulle vara hybrider, eftersom både moderna människor och neandertalare funnits i området vid ungefär den tiden. Forskaren Erik Trinkaus och hans grupp rapporterar fyndet i senaste numret av Proceedings of the National Academy of Sciences (kommer ut senare i veckan). Trinkaus har tidigare rapporterat fynd av möjliga hybridfossil från Portugal och Tjeckien - men forskare inom området är oense om fossilen verkligen är hybrider.

Det finns två problem; ett är att inga fossil av moderna människor från samma tid (eller tidigare) hittats i områdena där hybridfossilen fanns. Ett annat problem är att alla genetiska analyser som hittills gjorts pekar i motsatt riktning - neandertalare verkar inte ha bidragt till generna hos dagens moderna människor. En tänkbar förklaring till det senare är att neandertalare och moderna människor kanske bara kunde få sterila barn (precis som mulor, korsningar mellan åsnor och hästar, så gott som alltid är sterila). På så vis skulle hybrider fortfarande kunna finnas, utan att genetiska spår finns hos dagens människor. Men det förklarar inte frånvaron av fossil av moderna människor.

Kunskapen om neandertalarnas gener är dessutom väldigt liten, av tekniska skäl:


Gammalt DNA är svårt att studera
Hittills har ingen kunna studera hela neandertal-genomet. Orsaken är att DNA bryts ner i småbitar när det åldras, så att det finns väldigt få långa bitar DNA kvar. Därför blir det en mycket svår uppgift att bestämma hur en neandertalares gener en gång såg ut. Det finns trots allt en väg ut: mitokondrie-DNA. Mitokondrier, "cellens energifabriker", har sitt eget DNA och finns i tusental i varje cell. Det stora antalet gör det betydligt lättare att få en komplett gensekvens.

Men den resulterande kunskapen är rätt mager. Mitokondrie-DNA ärvs bara från mamman, så om en enda mor någonstans föder enbart söner bryts arvskedjan. Dessutom säger mitokondrie-DNA ganska lite om individen det kommer ifrån. Även om alla historieböcker, teckningar och målningar har gett oss en bild av hur neandertalarna såg ut "på riktigt" så kan vi inte vara säkra - vi vet faktiskt inte ens vad de hade för färg på sitt hår eller sina ögon!

Mer kunskap att vänta
Om ett par år kommer vi förhoppningsvis veta mer om neandertalarnas eventuella koppling till den moderna människan. Svenskfödde Svante Pääbo och hans grupp har utvecklat metoder för att hantera gammalt DNA, och ska nu sekvensera hela neandertalgenomet, det vill säga alla neandertalarnas gener.

Länkar
Nature News
National Geographic News

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, evolution, människan

Pingat till intressant.se

Rätt fokus ger bra målvakt

För att bli en bra hockeymålvakt gäller det att fokusera rätt - på pucken. Det kan tyckas intuitivt, men nu är det också vetenskapligt bevisat.

Forskare från University of Calgary har undersökt vad hockeymålvakter egentligen tittar på när de ska göra sina räddningar. De bästa målvakterna tittade på pucken och (motståndar)klubban i nästan en hel sekund innan de gjorde sin räddning, och lyckades med sina räddningar i över 75 procent av fallen. Noviser i målet, däremot, fladdrar med blicken över en stor del av planen. De får också en mycket sämre räddningsfrekvens.

Målvakterna i studien fick försöka rädda direkta skott från kort avstånd. Riktningen de tittade i, vad de såg på och och hur länge de gjorde det mättes med avancerad utrustning som kan registrera en tvåhundradels sekunder lång blick. Resultatet av studien kommer publiceras i den vetenskapliga tidskriften Human Movement Science.

Studien understryker hur viktigt det är med rätt fokus. Avståndet till den som skjuter verkar inte ens spela så stor roll, bara målvakten tittar på pucken. Och till och med elitspelare kan förbättra sina resultat om de tränar på att fokusera rätt, enligt forskarna. "Optimalt fokus är minst lika viktigt som att vara i optimal fysisk form", säger doktoranden Derek Panchuk i nyhetsreleasen.

Jag har aldrig spelat hockey, inte heller känner jag någon som gör det. Men visst talas det redan om vikten av att vara fokuserad i såväl hockey som andra sporter? Roligt att se vetenskapliga belägg för det, dock.


Länk
nyhetsrelease (via Science Daily)

Andra bloggar om: forskning, sport, hockey

Nejonöga är ett levande fossil

Ett nytt fossilfynd visar att nejonöga, en ål-liknande parasitfisk, har sett nästan likadan ut i hela 360 miljoner år. Det rapporterar forskare i senaste Nature.

Nejonöga har inga ben i kroppen - dess skelett består av brosk. Därför är det svårt att hitta fossil som visar hur den såg ut förr (brittiska Guardian rapporterade tidigare i år om det tredje fossilfyndet av nejonöga någonsin, så jag antar att detta är det fjärde). Den saknar också käkar; dess tänder sitter i en cirkel längs kanten av den runda munnen. De flesta moderna arter av nejonöga är parasiter som när de är vuxna suger sig fast på andra fiskar och lever på deras blod. (Nejonöga brukar inte ens få räknas till fisksläktet, för övrigt, eftersom den saknar käkar)

Nejonöga har sett nästan helt likadan ut i 360 miljoner år, av fyndet att döma. Fossilet har visserligen fjorton tänder - för övrigt de äldsta tänder som någonsin hittats i ett fossil - mot de nitton som modernare arter av nejonöga har, och en kortare och knubbigare kropp. Men det är ytliga skillnader, jämfört med de ändringar som andra arter genomgått. Det är anmärkningsvärt att en så pass specialiserad organism som nejonöga har levt nästan oförändrad under så lång tid. Att kalla den "levande fossil", som vissa gör, är inte en överdrift. (Den ser också urtida ut - som något ur en skräckfilm. Det är inte ett djur som inspirerar till några ömmare känslor, precis.)

Förr åt folk nejonöga (speciellt under fastan, eftersom den är köttigare än många andra fiskar), men numer ses den främst som ett problem - den har få naturliga fiender och kan göra stor skada på fiskodlingar. Den har dock stort värde för en speciell grupp människor; forskare. Flera personer forskningsgruppen jag tillhör modellerar hur nervcellerna i nejonögats ryggmärg genererar simrörelser, och de samarbetar med forskare på KI som gör experiment - ett samarbete som har pågått sedan 80-talet.

Länkar
nyhetsrelease (Science Daily)
artikeln i Nature (pren. krävs)
kommentar i Nature (pren. krävs)
Wikipedia om nejonöga

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, biologi, evolution, fossil

Pingat till intressant.se

Grundsten lagd i forskningen om de sociala insekternas ursprung

Honungsbiets genom är kartlagt, rapporterar forskare i veckans nummer av Nature. Ökad kunskap om hur biets sociala beteende är relaterat till dess gener kan låta forskarna studera hur ett samhälle byggs upp och regleras - på detaljnivå. Mer kunskap om pollinerande insekter kan desstom lära oss mer om hur dessa insekter evolverats ihop med blommande växter sedan många miljoner år.

Många men unika
Det finns över 16000 olika arter av bin. Tillsammans med andra pollinerande insekter är de nödvändiga för många ekosystem, och ekonomiskt livsviktiga för odlare. Dessutom är biet en modellorganism när det gäller forskning om socialt beteende. De är också de enda djur, förutom apor, som har utvecklat ett symboliskt språk - den dans som används för att tala om för andra bin var det finns mat att hämta.

Likheter och skillnader
Honungsbiets genom utvecklades långsammare än genomen för fruktflugor och malariamyggor, som har kartlagts tidigare. Jämfört med andra insekter har biet fler luktreceptorer men färre smakreceptorer - knappast förvånande för ett djur som hittar sin mat med hjälp av lukt och äter så pass specialiserat. De gener som styr dygnsrytmen hos bi är också relativt lika gener med samma funktion hos ryggradsdjur (bland annat människan). Bin har också utvecklat en hel grupp med gener för tillverkning av drottninggelé, den substans som bidrottningen matas med, från en enda gen - ett typiskt exempel på hur gener kan få nya funktioner under evolutionens gång, menar forskarna.

En komplex varelse
Samarbete är komplicerat, ändå klarar bin av det - trots att deras hjärnor är hundratusen gånger mindre än våra och består av ungefär samma "byggstenar" som hjärnan hos en fruktfluga. Många olika roller kräver en flexibel varelse, och en del av flexibiliteten kommer från att ett bis gener kan ändra aktivitet beroende på vilken roll biet har i sitt samhälle. Arbetarbiet och drottningen har inte mycket gemensamt, men de utvecklas från samma genom. Forskarna har hittat 65 ställen i genomet som kodar för mikro-RNA, korta bitar RNA, och är direkt inblandade i att anpassa bin för olika arbetsroller - nivåerna av olika mikro-RNA skiljer sig mellan bin som arbetar med olika saker.

Rollbyten
Ett arbetarbi går igenom ett antal olika roller under sin livstid på ungefär 40 dagar, och beroende på vad bisamhället behöver kan rollbytet snabbas upp eller sakta ner - kommunikation med feromoner (sociala lukter) styr när och hur det sker. Genom att konstruera olika typer av "artificiella" bisamhällen - till exempel ett samhälle där alla bin är exakt lika gamla - kan forskarna få insikt i hur det sociala beteendet hos bin samspelar med hur deras gener är aktiva. (Däremot går det inte att undersöka alla typer av socialt beteende; beteenden som kräver medvetande och känslor måste studeras i mer komplexa djur som apor och människor)

En lång historia
De första bina tros ha uppstått i Afrika, under kritaperioden. Exakt hur länge de har funnits är svårt att veta; det finns få fossil av bin. Undantaget är de bin som fastnat i kåda som senare bildat bärnsten. Den äldsta kända bärnstensbiten med ett bi i är ungefär 100 miljoner år gammal och hittades i Burma, samt såldes till en samlare. En biforskare som fick se fyndet identifierade bifossilet som det äldsta kända pollinerande biet. Resultatet av den anlysen rapporteras i veckans Science, tillsammans med flera andra artiklar relaterade till bin och deras gener.

Bristen på fossil innebär också att det är svårt att veta hur bina utvecklades från sin förfader, som tros ha varit en parasitgeting. Biet i bärnstensbiten ser ut som ett mellanting mellan bi och geting är litet nog att kunna pollinera den tiden pyttesmå blommor.


Länkar
Science Now
Nature web focus med flera artiklar
sammanfattning av bi-artiklar i veckans Science
wikipedia om bin
Honey Bee Genome Project

Andra bloggar om: vetenskap, forskning, genetik, evolution, insekter, bin

Pingat till intressant.se